Få ord är så omtyckta och använda i det politiska samtalet som tillväxt eller ökad tillväxt, i samhället eller i ekonomin. Men tid till annan har tillväxtbegreppet också kritiserats för att det mäter nyttigheter och onyttigheter lika.

Det finns säkert flera orsaker att politiker tycker om tillväxt. En är att tillväxt är ett vackert ord. Det skapar bilden av ett samhälle som ett träd, en blomma eller ett barn som växer. Bilden av ett samhälle med en ekonomi som är en del av och i harmoni med naturen.

En annan orsak är att tillväxt ökar politikens handlingsutrymme. Det finns mer pengar att besluta om, det går att göra reformer, att erbjuda medborgarna mer.

En tredje orsak till tillväxtens popularitet är att det, som många andra politiska ord kan användas lite otydligt. Alla kan hålla med och vara överens, det blir enklare. Tillväxt blir alla möjligheters moder.

Men det är fel. Det är inte så enkelt. Tillväxtens möjligheter är nämligen beroende av tillväxtens orsaker.

Tillväxt bland ekonomer

Värdet av alla producerade varor och tjänster under en period kallas bruttonationalprodukt och förkortas BNP. Den mäts vanligen från den 1 januari till den 31 december under ett år. Under 2010 var Sveriges BNP cirka 3 300 miljarder kronor. Det motsvarar 350 000 kronor per invånare i landet, det kallas BNP per capita.

Tillväxt definieras då som hur mycket BNP har förändrats, ökat eller minskat mellan två på varandra följande kalenderår. År 2010 var tillväxten 5,6 procent. Det betyder att BNP-2010 ökade med 5,6 procent i förhållande till BNP-2009, vilket motsvarar nästan 200 miljarder.

Ibland skriver eller talar man om ökad tillväxt vilket är lite av tårta på tårta. Det betyder en ökning av ökningen. Om tillväxten är 4 procent från år 1 till år 2 så betyder då en ökad tillväxt att den är till exempel 5 procent mellan år 2 och år 3.

Två helt olika orsaker

Begreppet tillväxt är definierat i nationalekonomiska termer. Det är ett användbart begrepp i nationalekonomin men har fått långt större spridning. Det har blivit ett politiskt mantra som användes för att beskriva samhällsutvecklingens orsaker och möjligheter inom allt fler områden. Men inte sällan leder det fel, begreppet skapar missförstånd och kan leda till otydliga politisk och ekonomiska slutsatser, ibland rena felaktigheterna.

Tillväxt i ekonomin kan bero på i princip två helt olika saker. Ökad produktivitet och ökad arbetsmängd, eller med andra ord hur effektivt vi arbetar och hur mycket vi arbetar. Det är så enkelt: Om fler arbetar mer och effektivare blir det mera gjort, då ökar värdet av det samlade arbetet – det blir tillväxt. Men tillväxt är inte alla möjligheters moder. Tillväxtens möjligheter är beroende av dess orsaker.

Om tillväxten beror på ökad produktivitet ökar värdet av produktionen. Då detta ökade värde ska fördelas mellan arbete och kapital skapar det utrymmer för större lönsamhet i företagen och för högre löner. För företag och för anställda är därför en tillväxt grundad på högre produktivitet av stor betydelse.

Och tvärtom. Tillväxt på grund av ökad produktivitet innebär inte fler arbetade och beskattade arbetstimmar och därmed högre skatteintäkter annat än de intäkter som kommer av högre löner (inkomstskatt) ökad konsumtion (moms) eller högre vinster (företagsskatt).

Om tillväxten beror på fler arbetade timmar ökar skatteintäkterna och minskar de gemensamma kostnaderna för dem som saknar arbete. För det politiska systemet är därför en tillväxt grundad på en ökad arbetsmängd av stor betydelse.

Och tvärtom. Tillväxt på grund av fler arbetade timmar innebär inte ett ökat löneutrymme eller högre lönsamhet i företagen. Fler arbetade timmar betyder inta att det värde som skapas per arbetad timme ökar och därmed finns det inget att fördela.

Tillväxtens möjligheter är således beroende av dess orsaker!