Inget utrymme för någonting
Arbetsgivarnas första krav är enkelt att förutse. Det finns aldrig något utrymme för löneökningar, iallafall inte i de centrala avtalen. De lyckas alltid hitta argumenten, helt oberoende av hur det är i ekonomin och på arbetsplatserna.
Flexibla avtal
Arbetsgivarna vill ha centrala avtal som öppnar för ökad flexibilitet. Men flexibilitet är ett nytt politiskt ord. Det kan betyda många saker men används nästan uteslutande av arbetsgivare för att begränsa kollektivavtalens innehåll och utöka rätten att ensidigt fatta beslut.
Fler och mer individuella löner
Arbetsgivarnas tredje återkommande krav är att kollektivavtalen ska leda till individuella löner. Men precis som med talet om ökad flexibilitet är diskussionen otydlig och rörig om vad det innebär.
Försvaga avtalet kraftigt
När Teknikföretagen överlämnar sina krav till IF Metall inför en avtalsrörelse kräver de drastiska ändringar. Men om de genomförts skulle de ha inneburit en kraftig försvagning av riksavtalet och på sikt dramatiska effekter på hur arbetsmarknaden fungerar, samt underminerat det som är den ”Den svenska modellen”.
Arbetsgivarna kommer ut
Svenskt Näringsliv berättar på sin hemsida om arbetsgivarförbundens fem krav inför AVTAL 2013. Inga kioskvältare precis. Det nya är att arbetsgivarna så tidigt och så tydligt offentliggör sina krav. Framgångarna med "märket" i förra avtalsrörelsen gör att kammen växer.