Nu är det kris i Europa och avtalsrörelse i Sverige. Det sker två saker samtidigt.

Det är ekonomisk kris i främst södra Europa. Flera länder står på randen till konkurs. Räntorna för dessa länder för att låna på finansmarknaderna stiger. Eurons länder kämpar för att försöka skapa ordning och trovärdighet i ekonomin. Molnen vid horisonten är mörka.

Det är som att i ultrarapid bevittna en våldsam seriekrock på en motorväg i dimma med ishalka. Räddningsmanskap kämpar med att flytta undan ett vrak samtidigt som nästa lastbil kommer långsamt glidande och smackar rakt in i kaoset. Ingen vet hur och när eländet ska sluta.

I början av en avtalsrörelse framhåller arbetsgivarna alltid att det nästan aldrig finns något utrymme för löneökningar. För att vinna trovärdighet är det då viktigt att samla argument. I årets avtalsrörelse tar arbetsgivarna naturligtvis rygg på den ekonomiska krisen i södra Europa.  Att vinna opinionen är en halv seger.

Och om arbetsgivarna ändå, till nöds tvingas acceptera vissa löneökningar trots att det enligt deras mening inte gynnar vare sig företag, anställda eller landet Sverige är det bara för att de är tvingade, det är priset arbetsgivarna måste betala för nya kollektivavtal, priset för arbetsfred.

Men deras tes att en lägre tillväxt på grund av en minskad efterfrågan ute i Europa dramatiskt påverkar löneutrymmet har flera svagheter och brister:

* Löneutrymmet avgörs av den förväntade ökningen av produktiviteten under avtalsperioden och inte av om tillväxten blir högre eller lägre. När efterfrågan faller ute i Europa på grund av nedskärningar och att människor och företag blir försiktigare kommer också sysselsättningen i Sverige att drabbas. Det blir färre jobb och ökad arbetslöshet. Men det betyder inte att produktiviteten direkt blir lägre och därmed att löneutrymmet minskar.

** Konsekvenserna av krisen i Europa på sysselsättning och arbetslöshet i Sverige är långt ifrån klar. Exportföretagens försäljning till Europa har inte avgörande betydelse för dem. Exporten till länder i andra världsdelar är betydande. Företagen kan dessutom lokalisera om sina ansträngningar mot länder med fortsatt hög efterfrågan.

*** Någon eller några procents lägre löneökningar måste för att begränsa effekterna av den lägre efterfrågan i Europa innebära att företagen använder detta till lägre prisökningar på varorna de säljer och inte till löneökningar för andra grupper av anställda (bonus och pensionsavtal) eller till högre vinster som delas ut till aktieägarna.

Senare, i ett andra skede, om och när sysselsättningen har minskat i företagen kan det uppstå en överkapacitet, utnyttjandegraden sjunker. Då sjunker också produktiviteten eftersom en del anställda har mindre eller lite att göra. Och då, när det händer så minskar också löneutrymmet.

Men företagen har blivit allt snabbare på att anpassa bemanningen till behovet av arbete, det vi kallar precisionsbemanning och därmed blir effekterna av minskad efterfrågan mindre på resursutnyttjandet, på produktiviteten och därmed på löneutrymmet.

För de fackliga organisationerna är detta ett bekymmer. De är starkt kritiska till visstidsanställningar och bemanningsföretag som gör det möjligt för företag att snabbare minska antalet anställda vid nedgångar i efterfrågan.

Men samtidigt innebär det att produktiviteten inte påverkas lika starkt av sjunkande efterfrågan och därmed är företagens snabba anpassning av bemanningen till fördel för de som har arbete, löneutrymmet påverkas mindre. För de fackliga organisationerna har myntet, som nästan alltid, två sidor.

Men för arbetsgivarna är det enkelt, alla argument som stödjer deras ståndpunkt att löneutrymmet är litet och att krisen i Europa krymper det ytterligare är bra. Inget annat är att vänta. För arbetsgivarna vill ha allt. Ökad flexibilitet som gör att de snabbt kan anpassa bemanningen och slippa kostnader och sjunkande produktivitet samtidigt som lönerna inte ska höjas med argumentet att produktiviteten kommer att sjunka.

De vill ha allt och tar rygg på krisen! Det första krav är därför alltid – det finns inget utrymme för centrala löneökningar.