Ett huvudavtal är ett kollektivavtal med främst följande egenskaper:
* Det innehåller regler om formerna för samverkan mellan förbundsparterna
* Det omfattas av flera förbundsparter både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan
* Det löper tillsvidare med en angiven uppsägningstid
* Det innehåller inte materiella regler om löner och anställningsvillkor
Ordet huvudavtal kommer sannolikt av att texterna i Saltsjöbadsavtalet, men även i senare huvudavtal, förhandlades fram av huvudorganisationerna. Det gäller dock inte för alla huvudavtal. Dessa texter måste dock antas av medlemsförbunden för att bli ett giltigt kollektivavtal.
När Medlingsinstitutet fick ett utökat uppdrag vid förhandlingar om nya riksavtal krävde en del arbetsgivar- och fackliga organisationer en särskild skrivning i lagen som innebar att om några förbundsparter i kollektivavtal skapar en egen förhandlingsordning med medlare så blir dessa parter fria från Medlingsinstitutets befogenheter.
Parter som är ense om att de är bundna av ett avtal om förhandlingsordning som innehåller tidsplaner för förhandlingar, tidsramar och regler för tillsättning av medlare, regler om medlarens befogenheter och regler om uppsägning av avtalet.
MBL § 47b
Dessa avtal kallas för förhandlingsavtal, av arbetsgivarna ofta kallade “samarbetsavtal”. De ska vara registrerade hos Medlingsinstitutet som redovisar att det finns 17 förhandlingsavtal (2012).
De innehåller dessutom ofta mer allmänna skrivningar om hur parterna kan samverka för att stärka branschens ställning i samhället och utveckla medlemsföretagen och deras anställda.
Det betyder att dessa förhandlingsavtal, samverkansavtal, samarbetsavtal, uppfyller de fyra egenskaperna hos ett huvudavtal som beskrivits i början. Förhandlingsavtalen kallas trots detta inte för huvudavtal.
Skälet är förmodligen att parterna har velat undvika en sammanblandning med de äldre redan befintliga huvudavtalen och att dessa förhandlingsavtal förhandlades fram direkt mellan förbundsparterna utan medverkan från huvudorganisationerna