Politik för sysselsättning

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har hittills haft två syften. Det ena syftet med arbetsmarknadspolitiken är att det ska finnas kompetenta arbetssökande till alla lediga jobb. Det vill säga att de arbetssökande klarar av att ta de lediga jobb som finns. Det andra syftet är att genom olika åtgärder, såsom utbildning, hjälp med att söka jobb eller hjälp att flytta, ge stöd åt dem som har svårt att finna jobb som passar.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken bygger på att de som drabbas av arbetslöshet ska få en hygglig ekonomisk ersättning men att det också ska ställas krav på och ges möjlighet till omställning. Arbetslöshetsförsäkringen är inte tänkt som någon permanent yrkes- eller inkomstförsäkring – det är en försäkring för att ställa om.

På senare år har matchningen mellan de som söker jobb och de jobb som finns förbättrats. Arbetskraftens rörlighet har ökat och aktivitetsgarantin i kombination med en striktare tillämpning av reglerna hos arbetsförmedlingarna har gjort att sysselsättningen har ökat. När omvandlingen och behoven av arbetskraft ökar kommer en bra arbetsmarknadspolitik som fokuserar på sysselsättning att bli allt viktigare.

Arbetsförmedlingen behöver därför få ett bredare och mer övergripande ansvar för sysselsättningen. Ingen ska behöva lämna sin arbetsplats utan aktiva åtgärder eller ett nytt jobb. Arbetsförmedlingen måste också arbeta med att skapa möjligheter för sysselsättning för de grupper som har svårt att hitta ett vanligt jobb och arbeta mer mobiliserande för de grupper som står utanför arbetsmarknaden .

Utbildning för omställning

För att människor ska kunna möta kraven på en föränderlig arbetsmarknad måste det finnas bra möjligheter till vidareutbildning. Arbetsmarknadsutbildning har spelat en viktig roll för att möjliggöra omställning.

Genom att arbetslösa erbjuds bristyrkesutbildningar ökar chansen att snabbt få jobb. Dessutom minskar problemet med flaskhalsar på arbetsmarknaden. Lediga jobb kan tillsättas med kompetent personal.

Det vanliga utbildningssystemet har under de senaste decennierna fått en större betydelse för att hantera behovet av omställning. Det kanske tydligaste exemplet är Kunskapslyftet. Det gav arbetslösa en chans att skaffa sig en gymnasieutbildning. Det kommunala stödet till vuxnas lärande kommer även fortsättningsvis att ha betydelse. Det kan ge möjlighet till en andra chans att gå vidare. Därför är det viktigt att alla kommuner satsar tillräckliga resurser på detta. Under senare tid har det funnits en tendens till att komvux i allt större utsträckning används av ungdomar som vill höja sina redan fullständiga gymnasiebetyg.

Det är angeläget att resurserna som satsas på komvux i första hand används till dem utan gymnasiekompetens och för yrkesinriktade studier. Högskolan och annan eftergymnasial utbildning kommer också att på sikt spela en större roll för möjligheterna till omställning. I takt med att fler av dem i arbetskraften har gått hela gymnasiet kommer fler senare i arbetslivet att vända sig till högskolan för att hitta passande vidareutbildningar.

Det är angeläget att utbudet av högskoleutbildningar inte bara är anpassade till de ungdomar som vill studera, utan också till dem som senare i livet vill ha en kortare yrkesinriktad utbildning . För att det ska vara möjligt att utbilda sig krävs också bra möjligheter till studiefinansiering. För ungdomar fungerar studielånen bra. För äldre som har skaffat sig barn räcker de sällan till.

Det bör införas ett barntillägg i studiemedlet. Dessutom är det viktigt att kunna få studielån även om man är äldre. Åldersgränsen för studielån behöver höjas rejält. Vid sidan av studielånet spelar rekryteringsbidraget och korttidsstudiestödet en viktig roll för möjligheterna att utbilda sig. Mer resurser behöver avsättas till korttidsstudiestödet. Det är en satsning som har fungerat mycket bra. Den gör det möjligt för flera att kombinera studier på deltid med ett arbete .

Tema 5.2. Jobben: Full sysselsättning