Rövarna träter med den blå klanen och dess främste Fredrik Hårlöse. Ibland ävenledes med de röda fränderna och deras främste Stefan Oprate. Men mest och alltid träter rövarna med Herrarna om skriftat pris för fri lejd genom skogen!
Synen på arbetet har förändrats genom tiderna. I den här texten går Ronny Ambjörnsson igenom idéhistorien från de gamla grekerna, via den kristna synen fram till Marx syn på arbetet. Den röda tråden är arbetarrörelsens uppgift att förena de två sidorna av arbetet, det nödvändiga slitet och utopin där arbetet blir en fri aktivitet – som att bygga en sommarstuga.
”Som barn såg vi inte mycket av pappas arbete på fabriken. Själv förde han det nästan aldrig på tal. Det enda vi lade märke till var hans bekymrade min och hörseln som ständigt försämrades på grund av maskinernas buller. Man kan säga att arbetet var frånvarande och på samma gång fruktansvärt närvarande. Som källa till bekymmer och oro, som hot. Det är arbetets ena ansikte.
Dess andra ansikte är semesterjobbet, knåpandet med sommarstugan. Skillnaden mellan de båda är förstås att där det första arbetet är påtvingat och nödvändigt för familjens uppehälle är det andra mer att betrakta som en fri aktivitet. I det första arbetet är alla viktiga villkor redan bestämda av någon annan än den som arbetar, i det andra är arbetaren sin egen inspektor. Arbetets janusansikte visar oss arbetet som nödvändighet och som utopi.”
Aristoteles: ”Problemet som Aristoteles såg det var att få rätsida på hur begreppen arbete och fritid förhöll sig till varandra… De människor som tvingas arbeta, bönder och hantverkare, har inte samma möjligheter att utveckla dygder och förtjänstfulla egenskaper som de vilka kan disponera sin tid efter fritt val. Deras tankehorisont och hela deras handlande begränsas av tvånget till arbete. Det är också följdenligt att Aristoteles menar att de arbetande inte kan ha samma politiska rättigheter som de som åtnjuter fritid. Den som arbetar är en dålig politiker eftersom han ständigt tvingas att ta hänsyn – en uppfattning som sedan ekar genom historien.
” Bibeln: ”Det finns alltså i Genesis (grekisk-latiniserat namn på Första Mosebok) två sorters arbete. Det ena är tvång, plåga och förbannelse. Det andra är ett uttryck för den frihet att skapa som vi har gemensamt med Gud…I den kristna kulturen har dessa två aspekter alltid varit närvarande.
Hos några av kyrkofäderna dominerar den negativa aspekten, hos andra den positiva.” Paulus: ”Men hos Paulus skymtar också en annan tanke, som sedan ofta återkommer i den kristna idéhistorien. Genom arbete skaffar vi oss möjligheter att utöva kärleksverksamhet.
Vi arbetar inte endast åt oss själva utan också för andra. Arbetet framstår i detta perspektiv som en social handling: arbetet bryter jagets gränser och blir en bro till andra människor. Arbetet är inte endast ett sätt att förvärva sitt livsuppehälle, utan en gärning i Guds efterföljd.” Martin Luther: ”Luther menar att Gud skall tjänas inte genom att vi drar oss undan världen (som i klostren) utan genom att vi utför vår dagliga syssla på den plats på vilken vi blivit satta. Vi skall verka mitt i världen.
Guds skapelse är inte avslutad… Luther fördömde de upproriska bönderna. I ett vidare historiskt perspektiv kan den lutherska kallelseläran ha bidragit till att disciplinera de arbetare som drogs in i den kapitalistiska utvecklingen. Om man uppfattar sitt arbete som ett kall, en moralisk plikt, är det lättare att acceptera även den mest förnedrande arbetssituation.”
Max Weber: ”Det finns, framhåller Weber, ett asketiskt drag i protestantismens arbetsmoral… Den som inte arbetar riskerar ständigt att anfäktas av syndiga lustar, framförallt av sexuell art. Samtidigt är arbetet i sig självt ett gudomligt mål. Detta gäller alla, även de rika som i och för sig skulle kunna leva ett liv i sus och dus. De rikas uppgift är att väl förvalta sitt pund, inte slå sig till ro och njuta av det. Rikedomen är god, försåvitt den har sin grund i en ständig strävan. En sådan attityd skapar vad Weber kallar kapitalismens anda.”
John Locke: ”Mot adelns bördsanspråk ställde den nya medelklassen utbildning, duglighet och – inte minst – arbete. Arbete blev inte bara ett honnörsord och en moralisk uppfordran. Kring arbetet utvecklades en ekonomisk filosofi vars främste representant var John Locke. Det är, menade Locke, inte i sista hand arv som ger egendom, det är arbete. När människan med sitt arbete bearbetar naturen tar hon så att säga ett stycke av sitt eget jag och blandar det med jorden. Därmed förvandlas denna till hennes egendom. Det är den strävsamme egendomsinnehavaren, proprietären, som är den mänskliga grundpelaren i Lockes idévärld. Främst bland de oförytterliga mänskliga rättigheterna står just rätten till egendom och Lockes idéer blir efter diverse jämkningar till den uppåtsträvande borgerlighetens filosofi.”
Adam Smith: ”Smith skriver i Nationernas välstånd: ’Det årliga arbetet är den fond som ett folk i grund och botten lever på, allt som årligen förbrukas till livets nödtorft och bekvämlighet utgör antingen den omedelbara frukten av ett nationellt arbete eller något som för den omedelbara frukten av ett nationellt arbete köpes av främmande nationer.’ Adam Smith är den ekonomiska liberalismens fader. Smiths uppfattning om arbetet är utgångspunkten för 1800-talets liberala ekonomer.”
Karl Marx: ”Men också för Marx. I ett av sina tidigare arbeten, det ofta kommenterade Ekonomisk-filosofiska manuskripten, framhåller Marx under hänvisning till Smith och dennes efterföljare, att människans arbete är all rikedoms källa.
Enligt själva arbetsbegreppet borde då arbetets produkt tillfalla den som utför arbetet. Så är dock inte fallet i ett kapitalistiskt samhälle.” ”Det kapitalismens arbete som Marx beskriver svarar väl mot den analys som Aristoteles gjorde trehundra år före Kristus: fritiden är arbetets mål. Skillnaden är att Marx också kan tänka sig ett fritt arbete. Människan är till sin natur en fritt verksam varelse. Historien har gjort henne ofri. Men människan skapar sin historia och kan följaktligen bryta de strukturer som binder henne.
Vilka är då de strukturer som måste brytas?
För det första att människans arbetsförmåga tagits i beslag av människor som inte arbetar.
För det andra den samhällets arbetsfördelning som tvingar människan att under hela sitt liv syssla med en och samma sak.” ”Arbetsfördelningen når sin kulmen med industrialismen. Samtidigt skapar det industriella systemet möjligheter att avskaffa denna. Industrialismens arbetare är fri från alla traditionella band och yrkesregleringar.
Industrialismen ger arbetaren möjlighet att fritt erbjuda sin arbetsförmåga åt vem han vill. Men i stället för att skapa den totalindivid som ligger inom möjligheternas gräns inriktar sig det industriella systemet i sin kapitalistiska utformning på att forma specialindivider, bihang till maskinerna i stället för maskinernas herremän. Kapitalismen har utan tvekan utvecklat tekniken och arbetsprocesserna.
Men själva arbetet som verksamhet, som aktivitet har knappast utvecklats sedan slaveriet. Detta kan ske först under socialismen.
Arbetet kommer alltid, också under socialismen, att vara förenat med en viss möda. Att övervinna hinder är emellertid, som Marx skriver, ett av frihetens många uttryck. Och friheten ligger i den omständigheten att jag själv valt min möda. Först i ett socialistiskt samhälle kan specialiseringen uppgå i en allsidighet som låter arbetet te sig som fri aktivitet, som infall, lek, fritid. Som att bygga en sommarstuga.”
Av Ronny Ambjörnsson