Arbetslösheten ökar utbudet av arbetskraft, den håller tillbaka lönekrav och den försvagar löntagarna som grupp i samhället. Full sysselsättning ökar löntagarnas möjligheter att få goda löner och anställningsvillkor och det stärker löntagarna i hela samhället.

Det finns minst två synsätt på arbetslösheten. För företag och arbetsgivare är det inte enbart nackdelar med arbetslösheten. Den ökar utbudet av arbetskraft, den minskar riskerna för ökade löner och den försvagar löntagarna som grupp i samhället.

På motsvarande sätt är full sysselsättning bra för löntagarna. Det minskar överskottet på arbete, det ökar löntagarnas möjligheter att få goda löner och anställningsvillkor och det stärker löntagarna som grupp i hela samhället. Den totala arbetslösheten är antalet registrerade arbetslösa i förhållande till totala antalet personer på arbetsmarknaden.

När utbudet av arbetskraft är större än efterfrågan uppstår arbetslöshet. Arbetslöshet är skillnaden mellan antalet personer som är sysselsätta i ”ett riktigt arbete” och det totala antalet personer som finns i arbetskraften mellan 20 och 65 år. Kvoten mellan dessa två grupper kallas sysselsättningsgrad.

Målet om 80 procent sysselsättningsgrad betyder således att 4 av 5 vuxna personer som tillhör arbetskraften ska ha ett ”riktigt arbete”. Man brukar också skilja mellan olika former av arbetslöshet.

Tre sorters arbetslöshet

Det finns tre olika orsaker till arbetslöshet. Först finns det sökarbetslöshet. Den består av människor som är arbetslösa under den tid det tar att få ett nytt jobb. En anledning kan vara uppsägningar, men andra orsaker är antagligen mer vanliga. En ny stad, en ny utbildning, som gör att det gamla jobbet inte längre passar, eller drömmen om ett nytt liv är exempel på skäl att söka sig ett nytt arbete.

En bra arbetsmarknad förändras och omvandlas hela tiden. Sökarbetslösheten är därför ett tecken på att arbetsmarknaden fungerar och utvecklas. Ju kortare tid det tar att finna ett nytt arbete – desto bättre fungerar arbetsmarknaden. Denna del av arbetslösheten är alltid några procent av arbetslösheten, vilket gör att man rent statistiskt inte kan nå ner till noll procents arbetslöshet.

Den andra typen av arbetslöshet kallas för strukturarbetslöshet, det är arbetslöshet som beror på att de som är arbetslösa har fel kunskaper för de jobb som finns, eller att jobben finns i fel del av landet. En annan orsak till strukturarbetslöshet är att institutionerna på arbetsmarknaden fungerar dåligt så att människor inte får hjälp att komma in eller tillbaka på arbetsmarknaden. Strukturarbetslöshet är arbetslöshet, som varar lång tid, över en hel konjunkturcykel eller mer och det är därför denna typ av arbetslöshet som är värst både för den arbetslöse och för samhället. Därför inriktar sig arbetsmarknadspolitiken på att minimera orsakerna till strukturarbetslöshet.

Strukturarbetslöshet är den mängd arbetslösa som inte matchar till ett visst antal lediga jobb som finns på grund av fel utbildning, svårigheter att röra sig geografiskt eller att långvarig arbetslöshet försvårat för individen att återinträda på arbetsmarknaden. Denna kan man åtgärda genom aktiv arbetsmarknadspolitik.

Den tredje typen av arbetslöshet kallas för konjunkturarbetslöshet. Det är den arbetslöshet som uppstår vid lågkonjunktur och som sedan försvinner när konjunkturen vänder uppåt igen. Den ekonomiska politiken riktar in sig på att göra den här arbetslösheten så liten som möjligt genom att försöka minska konjunktursvängningarna.