”Vi anser att varje människa skall ges rätt och möjlighet att delta i produktionen, i det gemensamma arbetet för en bättre vardag och en bättre framtid. Vi kan vidare aldrig acceptera att enskilda människor skall betraktas som utstötta och fördömda. Det ögonblick man sviktar i denna princip börjar socialismen att förvittra som humanistisk idé och som drivkraft för klassamhällets avskaffande. Jag har sagt förut att det får inte finnas vi och de, det finns bara vi!” Olof Palme på partikongressen 1978.

Detta citat av Olof Palme är utgångspunkten för ett förslag av Roger Svalhede, lärare på Runöskolan. Rogers förslag går ut på att avskaffa långtidsarbetslösheten genom att kommunerna blir skyldiga att anställa alla som inte lyckats få ett annat arbete inom sex månaders arbetslöshet.

Staten lägger idag närmare 30 miljarder kronor på passiva åtgärder som jobbcoachning, underbetalda praktikplatser i privat regi, subventioner till privata arbetsgivare i form av lönebidrag, rekryteringsstöd mm. Undanträngningen av riktiga jobb är hög med de subventionerade platserna. Staten lägger över åtta miljarder kronor på ersättning till långtidsarbetslösa, arbetslösa över sex månader. Kommunerna betalar ut sammantaget ut fem miljarder i ekonomiskt bistånd till människor som direkt kan börja arbeta.

Det är närmare 200 000 långtidsarbetslösa människorna riskerar att helt slås ut från arbetsmarknaden. Varje människa som förvägras rätten att bidra till vårt välfärdsbygge genom sitt arbete är ett slöseri med resurser. Samtidigt kan vi se hur välfärdstjänsterna försämras, hur skolorna har för lite personal till stöd för eleverna, hur förskolorna blivit allt mer förvaringsplats än en plats för utveckling av barnens färdigheter, hur äldreomsorgen personal inte hinner med att ge brukarna välfärd.

Den socialdemokratiska regeringen under ledning av Göran Persson satsade genom villkorade bidrag till kommunerna på fler lärare och mer personal i förskolorna för att bekämpa arbetslösheten och öka välfärdstjänsternas kvalitet. Båda effekterna uppnåddes så länge statsbidraget var villkorat.

För att bekämpa massarbetslösheten, ge värdighet till de långtidsarbetslösa och öka kvaliteten på välfärdstjänsterna föreslår jag att de miljarder som staten lägger på passiva åtgärder och företagssubventioner istället utges som villkorat statsbidrag till kommunerna. Villkoret är att kommunerna anställer de långtidsarbetslösa i sin kommun och därmed ökar personaltätheten i välfärdstjänsterna. Kommunerna får själva bidra med de resurser som idag förslösas på passiva bidrag och använda pengarna för att sysselsätta fler vilket borde vara 20 procent av kostnaden för anställningarna. Vi borde lagstifta om varje människas rätt till arbete och därför göra kommunerna skyldiga att anställa varje långtidsarbetslös människa i sin kommun till kollektivavtalsenliga villkor och efter individens förmåga. Oavsett dennes etnicitet, funktionshinder eller kön.

Varje människa mellan 16 och 65 år ska ha rätt till ett arbete i sin kommun utifrån sin arbetsförmåga efter en arbetslöshetsperiod på sex månader. Det kan ske genom att kommunerna blir skyldiga att anställa varje människa efter dennes förmåga, om personen inte lyckats få ett annat arbete inom sex månader efter denne blivit arbetslös. Arbetsförmedlingens subventioner till privata företag och pengarna för passiva åtgärder flyttas över till kommunerna som kompensation för varje långtidsarbetslös de anställer.

Roger Svalhede, Österåkers arbetarekommun