Det första fackliga kravet är alltid, i alla avtalsrörelser, höjda löner. Under senare år har det förändrats, eller preciserats till Ökade reallöner. Ibland ställs kravet på Ökade reallöner till alla.

I en ekonomi stiger normalt priserna på varor och tjänster. Ökade priser kallas inflation och mäts i procent mellan åren. Om inflationen är tre procent så har alla varor och tjänster blivit tre procent dyrare sedan förra året. Ett annat sätt att beskriva samma sak är att säga att pengarna har blivit mindre värda, den som ska köpa något får mindre varor och tjänster för sina pengar. För de anställda betyder det att lönen för arbetet blir mindre värd när maten, hyran, kläder och allt annat har blivit dyrare.

Det fackliga kravet är då att lönerna ska öka med minst lika mycket som priserna kommer att stiga under de kommande åren. Om lönerna höjs lika mycket som inflationen blir lönen lika mycket värd. Reallönen är oförändrad.

ökad reallön = ökad lön – inflation                          allt räknat i procent

Kravet på ökad reallön betyder då att löneökningarna i avtalen ska vara större än den förväntade inflationen. För de anställda betyder det att lönerna bland alla de som arbetar inom ett avtalsområde i genomsnitt kommer att få ökade reallöner och en ökad köpkraft. Men eftersom det är i genomsnitt betyder det att en del anställda får en större ökning av reallönen medan andra kan drabbas av sänkt reallön, minskad köpkraft.

Ökade reallöner till alla

Ibland formuleras det fackliga kravet som ökade reallöner till alla. Det innebär krav på regler om fördelning av löneökningarna, till exempel en generell höjning i botten, som är tillräckligt stor för att säkra en reallöneökning. I praktiken innebär det också krav på högre löneökningar, eftersom höjningen ska räcka till för att alla ska få en löneökning som är högre än den förväntade inflationen.

Om det fackliga kravet ryms inom det löneutrymme, som ekonomin innehåller är en del av förhandlingarna. Löneutrymmet brukar lite förenklat beskrivas som:

Löneutrymmet = ökningen av produktiviteten + förväntad inflation

Eftersom Riksbanken håller hårt i inflationen brukar inflation numera kunna antas bli 2 procent. Om produktiviteten ökar med till exempel 2,5 procent är det totala löneutrymmet lika med 4,5 procent. Detta utrymme ska räcka till alla löneökningar för alla anställda, direktörernas bonusar och arbetarnas nya löner,  inklusive löneökningar under avtalsperioden. Det sista är så kallad löneglidning.

Inför en avtalsrörelse brukar olika ekonomiska institut ge ut prognoser över den förväntade ökningen av produktiviteten och inflationen och därmed en bedömning av det samlade löneutrymmet de kommande åren. De som brukar uttala sig är banker, LO-ekonomerna och inte minst regeringens eget ekonomiska institut, det statliga Konjunkturinstitutet.