Mer till dem som tjänar minst

De fackliga organisationerna inom LO har alltid haft någon form av satsning på de lägst avlönade. I de senaste avtalsrörelserna har det varit det i form av en satsning på kvinnodominerade branscher. Men arbetsgivarnas motstånd mot mer till dem som tjänar minst har ökat kraftigt.

Det första fackliga kravet är alltid ökade reallöner. Det andra fackliga kravet är alltid en satsning på de lägst avlönade. Inom LO har förbunden alltid haft någon form av krav på krav på fördelningen av löneökningarna.

I avtalsrörelserna, Avtal 2007, Avtal 2010 och Avtal 2012 krävde LOs medlemsförbund i sin samordning att lönerna inom kvinnodominerade branscher och avtalsområden skulle höjas mer. Bakgrunden är LOs uppfattning att många kvinnoyrken har för låg lön, är felavlönade, i jämförelse med kraven och svårigheterna i deras arbete. Det gemensamma för dessa branscher är just en hög andel kvinnor.

I dessa avtalsrörelser var därför kravet högre löneökningar till kvinnodominerade branscher. Konstruktionen på avtalskravet var lite olika  i avtalsrörelserna men LOs och förbundens målsättning var densamma. Resultatet i de nya avtalen blev också lite större löneökningar för dessa branscher, cirka en halv procent för varje avtalsår – vilket motsvarar cirka 100 kronor mer i löneökning per månad varje avtalsår.

Kraven på mer till de som har minst kommer alltid

Flertalet förbund kommer att anse att det är nödvändigt med en satsning på de avtalsområden där de tjänar minst även i kommande avtalsrörelser. Problemet för de fackliga organisationerna är att det sannolikt krävs andra eftergifter för att arbetsgivarna ska kunna acceptera dessa högre löneökningar.

Frågan är vilka eftergifter de fackliga organisationerna kan tänkas vara beredda till. Dessutom är motståndet från arbetsgivarna starkare.  De hävdar med emfas att det är löneökningarna inom den exportdominerande industrin, som ska avgöra löneökningarnas storlek. Ett märke, som ska bestämmas av det först träffade avtalet inom industrin, ska gälla för alla övriga avtalsområden. Arbetsgivarna anser att de har stöd för sin linje i samarbetsavtalet inom industrin.

Tema 3.2. Avtalen: De viktigaste röda kraven