Det första värnet mot marknadskrafterna är en politik för full sysselsättning. Det skapar balans mellan tillgång och efterfrågan på arbete på marknaden. Full sysselsättning kan uppnås genom den ekonomiska politiken och genom den solidariska lönepolitiken.

Det handlar om att se till att utbud och efterfrågan på arbete väger jämnt. Den ekonomiska politiken inriktas då på att hålla uppe efterfrågan på varor och tjänster, och därmed på arbete. Arbetslöshet är ett tecken på för liten efterfrågan på arbetskraft, eller för stor tillgång på arbetskraft. Men det är bara den teoretiska sidan av saken.

För den enskilde ger full sysselsättning trygghet och många chanser i livet. Det ger en starkare ställning på arbetsmarknaden och även personer med kort utbildning eller andra svårigheter har stora chanser till jobb.

För samhället innebär full sysselsättning att den viktigaste resursen, folkets vilja till arbete, helt kan komma till nytta. De gemensamma resurserna växer snabbare och välfärden kan säkras och arbetstiden förkortas.

Balans mellan utbud och efterfrågan

För arbetsmarknaden betyder full sysselsättning att det råder rimlig balans mellan utbud och efterfrågan på arbete. Då tvingas inte löntagarna hålla sig på defensiven, sänka sina krav, försvaga sina kollektivavtal. Då hotas inte sammanhållningen och löntagarnas löfte till varandra.

Full sysselsättning har därför alltid varit den fackliga rörelsens första och viktigaste mål. Den är det första värnet mot marknadskrafterna. Det fackliga uppdraget är då att medverka till full sysselsättning genom att ta ansvar för löneinflationen. Ökningarna av lönekostnaderna får inte vara så höga att de bidrar till prisökningar. Problemet är att nå löneökningar inom olika branscher och inom olika delar av landet som sammanlagt går i takt med ökningen av produktiviteten här hemma och löneökningstakten utomlands.

Det svåra är att uppnå denna balans vid full sysselsättning, som med nödvändighet innebär att det på olika platser och i olika yrken uppstår en brist på arbetskraft. När det är brist på en vara, då stiger priset. På samma sätt är det med varan arbete. Att förena full sysselsättning med en löneökningstakt som inte ger löneinflation och med en rättvis fördelning är det största och svåraste problemet i alla ekonomier i alla länder.

Att nå i den meningen ”rätt” nivåer på löneökningarna i olika delar av ekonomin kräver en rättvis fördelning mellan olika grupper. Om fördelningen blir orättvis kommer andra att kräva kompensation och det ökar kraftigt riskerna för en lönespiral med högre löneökningstakt än vad ekonomin tål och vad som gynnar löntagarna bäst. Därför är den solidariska lönepolitiken av så stor betydelse, eftersom den är en politik för full sysselsättning genom rätt nivå på löneökningstakten samtidigt med en rättvis fördelning.