Det var en gång för inte så länge sedan som några rika och mäktiga män och kvinnor träffades. De ägde väldigt mycket pengar och var synnerligen arga och upprörda. Pengarna blev bara mindre och mindre värda. Det fanns en sjuka i världen som hette inflation. För folket var det också ett elände – om än ett mindre elände ty de hade inte så mycket pengar.

De mäktiga visste att pengarna blir mindre och mindre värda därför att de som köper har för mycket pengar. Då kan de som säljer höja priset, de får sälja ändå. Och när allt blir dyrare då vill de som arbetar ha mycket mer betalt. Då blir arbetet dyrare och så måste de som säljer höja priset. Och så …… Sicket elände ?

Alla de mäktiga visste också att spiralen måste brytas – men hur ? Världen måste botas från den sjuka som kallas inflation. De mäktiga tyckte att allting hade prövats och ingenting hade fungerat.

Men där var en som visste på råd ty det var något som inte hade prövats.

- ”Om de som köper har mindre pengar att köpa för, då kan de som säljer inte höja priset för då får de inget sälja. Då är världen botad från den sjuka som heter inflation. Enkelt – eller hur ?”

Det blev alldeles tyst. Detta hade ingen vågat föreslå tidigare. Det var som att svära i kyrkan. För alla visste att om de som köper får mindre pengar att köpa för då kommer också behovet av arbete att minska. Då blir det arbetslöshet. Hög arbetslöshet.

Men de mäktiga visste att de måste välja. Allt var prövat. Det fanns ingen återvändo, inflation eller arbetslöshet. De valde arbetslösheten ty den drabbade de rika och mäktiga mindre än inflationen.

Men strax blev de mäktiga oroliga. Hur skulle de kunna vara säkra på att de som arbetade inte skulle fortsätta att kräva mycket mer i betalt så att arbetet blev dyrare. Då måste de som säljer höja priserna i alla fall.

Men den som visste på råd sa:

- ”När arbetslösheten blir hög då finns det många som vill ha varje ledigt jobb, då blir de som har jobb rädda, då blir deras fackföreningar svaga. Då kommer de inte längre att begära mycket mer i lön. Enkelt – eller hur ?”

Då hoppades de mäktiga att det gick att bota världen från inflationen med hjälp av låg efterfrågan och hög arbetslöshet.

Då blev de mäktiga så glada de ställde till med en stor fest och gav den som givit dem råd det finaste av alla fina pris. Det heter i ordspråket att man får välja på pest eller kolera. Här hade folket fått pest istället för kolera. Och de hade inte ens fått välja.

Så småningom förstod de mäktiga att de inte kunde vara utan de arbetslösa. Då blev de mäktiga oroliga igen. För tänk om de arbetslösa skulle förstå hur viktiga de blivit för att bota världen från inflationen. Vad skulle de arbetslösa göra då ?

Fanns det verkligen ingen annan lösning på problemet med inflationen ? Men de mäktiga visste ingen råd och enades därför om att ingenting säga om allt det som hänt.

publicerad i LO-tidningen bilaga / december 1998