Den här artikeln handlar om bombattentat 1908 mot brittiska strejbrytare ombord på fartyget Amalthéa i Malmö hamn. Källa: Nationalencyklopedin, NE.

“Amalthéaattentatet, bombattentat, utfört av tre ungsocialister i Malmö hamn natten mellan 11 och 12 juli 1908 mot brittiska strejkbrytare ombord på logementsfartyget Amalthea. Det som utlöste attentatet var Transportarbetareförbundets missnöje med Landsorganisationens godkännande av innehållet i § 23 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar. Härigenom fick arbetsgivarna rätt att leda och fördela arbetet på arbetsplatserna, fritt anställa och avskeda arbetare samt använda arbetare, oavsett om dessa var organiserade eller ej.

Hamnarbetarna i Malmö motsatte sig denna överenskommelse. De ville själva fördela arbetet i hamnen, medan arbetsgivarna med stöd av den nämnda paragrafen ville ta över denna uppgift. Följden blev att arbetarna gick i strejk, vilket i sin tur medförde att arbetsgivarna anställde britter som oorganiserad arbetskraft under polisens och militärens beskydd. Många av dessa britter var kända som starkt provocerande våldsverkare.

I den situationen utförde de tre ungsocialisterna attentatet mot det logementsfartyg där britterna var inkvarterade. Vid attentatet dödades en och skadades 23 av britterna. Av attentatsmännen dömdes två, Anton Nilsson (som ibland skrev sig Nilson) och Algot Rosberg, till döden och den tredje, Alfred Stern, till livstids straffarbete. Högsta domstolen ändrade emellertid dödsstraffet för Rosbergs del till livstids straffarbete, och genom nåd fick även Nilsson sitt straff ändrat till livstids straffarbete. En intensiv kampanj för Amaltheamännens frigivning ledde 1917 till att samtliga benådades.

Bombdådet mot Amalthea väckte från början avsky, skräck och starka reaktioner i landet, även från den socialdemokratiska rörelsen. Hjalmar Branting tog bestämt avstånd från våldsmetoderna. Den allmänna opinionen vände sedan i humanitär riktning till förmån för attentatsmännen.

Opinionsrörelsen för dem, vars drivande kraft var bokförläggaren Axel Holmström, fick ett växande stöd i arbetarrörelsen samt i ledande liberala, kulturella och vetenskapliga kretsar. Opinionsrörelsen var en av 1900-talets starkaste politiska proteströrelser och fick stor agitatorisk betydelse för vänsteroppositionen inom SAP före 1917. Petitionslistor med 130 000 namn med krav på frigivning lämnades in till Högsta domstolen och regeringen, och 1 650 möten (varav 600 i USA) hölls med en halv miljon åhörare.”