.
.
 1.  Trygghet i anställningen – en förutsättning för förändringar

Hot om arbetslöshet minskar människors frihet.  Det kväver deras självkänsla och håller tillbaka deras initiativförmåga.

Ett motstånd mot förändringar uppstår eftersom dessa riskerar att bli endast försämringar. Trygghet i anställningen är en förutsättning för flexibilitet och förändringsvilja. Viljan att medverka till förändringar ökar, när dessa inte riskerar att leda till försämringar.

2.  En rättvis andel av produktionsresultatet

Hotet mot den privata och gemensamma ekonomin begränsar människors och ett samhälles förmåga att utvecklas långsiktigt. Dagen blir full av kvällens bekymmer.  Oron för framtiden dominerar över tankarna om hopp och möjligheter. Missnöjet och motsättningarna kan växa.

En rättvis fördelning av produktionsresultatet stödjer delaktighet och engagemang. Grupper ställs inte mot varandra. Det ger en stark grund för industriell utveckling.

3.  Ett medbestämmande i företagen

Bristen på demokrati inom den viktigaste samhällssektorn, produktionen av varor och tjänster, medför att idérikedom, initiativkraft och kreativitet förtvinar.

Intresset för att ta ansvar och aktivt bidra med sina kunskaper och erfarenheter minskar. Synen på arbetet blir instrumentell, arbetet har ingen mening utöver den förtjänst som det ger.

En demokratisering inom produktionen av varor och tjänster är nödvändig. Medbestämmande ska innebära likställdhet mellan arbete och kapital. Det är inte bara förenligt med kraven på en ökad produktivitet, det är en förutsättning.

4.  En organisation för samarbete

Samarbetet som en del i det dagliga arbetet minskar. Arbetsplatserna glesas ut och kommer allt längre från varandra. Riskerna för en polarisering i produktionen, en uppdelning i A- och B-lag ökar. Möjligheterna att lära och upprätthålla ett yrkeskunnande minskar.

Därför måste arbetet organiseras i grupper. Där kan gemenskapen och självkänslan växa. Så bevaras behovet av samarbete. Nya kommer in i grupperna och arbetar sida vid sida med mer erfarna. Det gemensamma kunnandet ökar och skapar en möjlighet att undvika polarisering.

 5.  Ett yrkeskunnande i alla arbeten

Ett yrkeskunnande blir svårt att bevara då kunskaperna flyttas uppåt i arbetsorganisationen och teknikutvecklingen stödjer en sådan utveckling.  Förslitningar, tristess och utslagning blir svåra att undvika då effektivitet innebär att alla arbeten omfattar en allt mindre del av helheten. Effektivitet ligger inte i att arbetets innehåll begränsas.

Alla arbeten – på alla nivåer i organisationen – måste vara hela arbeten. Det ger en grund för att bevara och utveckla yrken och yrkeskunnande. Det står inte i konflikt med olika gruppers intresse på arbetsplatsen.

6.  Utbildning – en del av arbetet

Arbetsmarknaden och produktionen av varor och tjänster förändras. Det ställer nya krav på kunskap och erfarenhet. För vissa ingår en ständig utbildning som en del av arbetet. De kan upprätthålla sitt värde på arbetsmarknaden.

En bestående inkomsttrygghet bevaras bara genom att det egna värdet på arbetsmarknaden försvaras. Utbildning måste bli en del i arbetet för alla.

7.  Arbetstider utifrån sociala krav

När kapitalkostnaderna för varje arbetsplats blir allt större i förhållande till lönekostnaden blir generella arbetstidsförkortningar allt kostsammare och svårare att genomföra. Kraven på skiftgång blir allt starkare. Då ökar trycket på de anställda att underordna sig produktionssystemets förutsättningar.

Då försvåras alla social samvaro. Möjligheterna att delta i studier och politiskt arbete samt att få en rik fritid begränsas. Dagarna och livet låses av arbetet.

Kravet att de anställda måste anpassa sig måste förvandlas till ett krav att företagen bemannar arbetsplatserna på ett annat sätt. Om arbetstiderna försämras måste individernas valfrihet öka.

 8.  En jämlikhet på arbetsplatserna

Arbetsmarknaden och arbetsplatserna är uppdelade. Vissa tillhör männen., andra ges åt kvinnorna. Vissa delar tillhör de framgångsrika., andra ges till dem med svårigheter.

Teknikutvecklingen samt skärpta krav på effektivitet och konkurrenskraft riskerar att förstärka uppdelningen i arbetet och i samhället. En teknologisk utslagning står för dörren.

Rättigheterna och möjligheterna a ska inte bara vara lika för alla människor. Utbildning och andra åtgärder måste inriktas mot att i god tid stödja de utsatta och svaga. Vi accepterar inte uppdelade arbetsplatser.

 9.  En arbetsmiljö utan risker för ohälsa och olycksfall

Arbetsvillkor som leder till sjukdomar, skador, förslitningar och stress är fortfarande vanliga. Det beror inte främst på bristande kunskaper om riskerna eller på ekonomiska förhållanden. Det beror på företagens syn på de anställda och det arbete de utför.

Människor ska inte behöva riskera olycksfall eller sjukdom som en följd av sitt arbete. Den miljö som finns på arbetsplatserna är ett uttryck för hur arbetsgivarna värderar de anställda och deras arbete.