För sextio år sedan formulerade LOs kongress grunderna för en solidarisk lönepolitik. Den har alltid varit  ifrågasatt av arbetsgivarna men till och från har även fackliga kamrater kritiserat den gemensamma fackliga strategin. I skogen hände detta:

Röken från helstekta hjortar och halstrade vildsvin stiger upp bakom den stora eken i LO-skogen. Det slamrar från svärd, bågar och stop. Bertil Storbantas mannar är upprörda. Rövarbytet har blivit mindre den senaste tiden.

Hans Kärrkörare är som vanligt argast och talar högt om att orättvisorna i skogen har ökat. Han far runt med kärran och säger att han då ser hur andra rövare försöker gömma rövarbyte.

Långt till vänster står några få rövare och skriker att alla rövare är fega om de inte vågar komma med och dräpa alla herremän de kan finna.

Göran Lillsluge och Sune Pergament från Värmland har försökt samla några av rövarna lite vid sidan av. De viskar och försöker övertyga de andra. Men de tittar oroligt mot Storbanta när Lillsluge viskar.

Det ska bli möte i LO-skogen

Då stiger Bertil Storbanta upp på en sten, slår svärdet mot stopet så ölet stänker och säger med hög röst. Hör upp mannar – vi har sedan lång tid varit ense om en solidarisk rövarpolitik. Då ska tre regler gälla för vårt röveri:

Den första är att vi ska röva så mycket som möjligt. Men ej så mycket att de rika herremännen väljer annan väg för sin färd. Ty då finns intet att röva under dagar som kommer.

Den andra är att allt som rövas ska delas. Ingen äger det man själv rövat. Ingen får gömma något undan av det som rövats. Att gömma är att stjäla från rövarbröder.

Den tredje är att slipa pilar och svärd, att köra kärror med guld och gödsel, att halstra konungens hjortar och svin, att bygga gropar för rövargods och kojor i träden och att vårda de som skadats i striden är allt lika viktigt. Därför är det rättvist att alla får dela.

Detta är vår gemensamma solidariska rövarpolitik.

– Och den man eller den kvinna som inte nu talar mot mig Bertil Storbanta är med mig ense om att dessa principer ska gälla – när rövarbytet är gott och när rövarbytet är magert.

– Och den man eller kvinna som inte nu talar mot mig Bertil Storbanta är med mig ense om att den rövarman eller rövarkvinna som bryter mot eller talar i lönndom om dessa principer må vara fredlös i vår och alla andra skogar till sin egen döds dagar.

När Bertil Storbanta tystnat hördes männen och kvinnorna mumla. Men ingen steg fram och talade mot Storbanta. Alla visste att ensam kan ingen röva. Bara genom att röva med andra kan de rika herremännens börsar och kistor tömmas.

– Seså ilskna rövare av LO-skogen, ropade Storbanta, nu är hjortarna stekta, svinen halstrade och ölet svalt. Låt oss då väl smaka av allt det som konungen har oss att bjuda.

– Skål rövare, skål för gott röveri!

Dagens Arbete  november 1997