Oredan inom socialdemokratin, om politiken, om personer och om makten blev större och större och väljarsiffrorna blev lägre och lägre. Till sist blev det enighet kring att kalla Stefan Löfvén IF Metalls ordförande som ny ordförande i det Socialdemokratiska partiet. Han valdes av en enig partistyrelse den 27 januari 2012. I skogen hände detta:

Det är kallt i LOskogen. Grenarna i den stora eken gnäller i vinden. Rövarna huttrar. Några rövare gläds åt värmen från glödgat och spetsat mjöd. Men det är en svår tid i riket. Fredriks Hårlöses styre har gått hårt åt vanligt folk men värst har de de halta, de lytta och de sjuka drabbats.

Många talar och tänker att det borde vara en upprorets tid. Men osäkerheten och rädslan är stor, få vågar stiga fram. Och de främste i de rödas ätt käftar mer med varandra än med Fredrik Hårlöse och hans fränder.

Det sladdras och sprids osanningar om än det ena och än det andra bland de röda. Misstron mot allt herrefolk växer i stugorna över hela riket. Det är en mörk tid. Barden Daniel Skrifte manar till samling under eken. Han kliver upp på den stora stenen:

- Rövare, det är träta i den röda ätten. De saknar en främste. Mona Talfagra fick lämna och drevs på skogen ty de mörkt röda bland de röda såg hennes tankar vara alltför lika herrarnas. Och nu efter mindre än ett solvarv som den främste, har Håkan Muschare tvingats lämna och drivits på skogen. De ljust röda bland de röda såg hans tankar som alltför lika Jonas Rus Skanke.

En rövare kliver fram och ropar:
- Och du Jungfru Wanja , var har Du stått i allt detta, vem tvingade du att lämna?
- Det ryktas att du stöttade Talfagra och var den som drev bort Muschare!
- Är du med de ljusröda eller de mörkröda – Jungfru?

Wanja den Väna blir upprörd.

- Slikt är bara ont förtal. Det finns inga mörka och ljusa – det finns bara röda. Om Håkan Muschare finns bara gott att förmäla, en hedersman i sanning, men att vara den främste mäktade han inte! Han måste bort, där stod jag fast!

Ordträtan bryts av ljudet av snabba hovar. Ett sändebud rider in i gläntan. Hennes häst löddrar.
Rövare upp upp:
- De rödas inre klan har haft möte. De kallar Stefan Oprate Smide till att bli den främste bland de röda! Du Oprate måste skynda till staden.

Många rövare ropar:
– Hörde du Oprate – du ska till staden och bli den främste, det trodde ingen!
– Akta dig för slikt Oprate, böja nacke för kungen å andra herremän.
- Sitta på en stol i rum med papper på väggarna, det är inget för en rövare!
– Du får passa dig Oprate, det är en smal stig att gå mellan de ljusröda och de mörkröda! Man hamnar lätt i onåd.

Stefan Oprate ryggar undan. Går bort en bit, vill nästan gömma sig. Det räckte att vara den främste bland svärdssmidare och tvålkokare.  Men han kände sig mer bekväm i staden än i skogen – det var sant.

Wanja den Väna ropar:
- Kom tillbaka Du Stefan Oprate, Du är kallad av den röda ättens inre klan att bli den främste. När de kallar då får man inte säga nej! Det är allas vår plikt!
Så Låt oss skåla i spetsat mjöd för Oprates lycka och framgång. Så att han med list och ränker kan ena de röda. Hans värv är entydigt. Fredrik Hårlöse ska drivas bort från högsäte i stora rådet om drygt två solvarv.

Oprate höjer sin bägare. Tänker att äntligen slipper han kylan och eländet i skogen. Han är frestad men vill först fråga mor om råd. Han längtar till allt det som väntar men det kan och får han inte säga. Han säger istället:
- Skål , jag far till staden men mitt hjärta är kvar i skogen, kvar hos er rövarkamrater, för alltid!

Ingemar Göransson
februari 2012

Jonas Rus Skanke = Jonas Sjöstedt (v)