Gemensamma fackliga krav om höjda avtalslöner kommer alltid att skapa större risk för konflikt än något annat fackligt krav. Detta kan synas märkligt och svårt att förstå eftersom dessa löner är låga och att arbetsgivarna och fackföreningarna inte sällan betonar att de har liten eller ingen betydelse.

Men inget kan vara mer fel och det vet alla inblandade fuller väl. Därför den djupa oenigheten och risk för konflikt. Men eftersom ingen av parterna har varit särskilt hjälpsamma med att förklara avtalslönernas betydelse så blir vägen till insikt inte helt kort.

Namnet styr tanken

Begynnelselöner, instegslöner, ungdomslöner, ingångslöner är arbetsgivarnas namn på de löner som finns i kollektivavtalen. Namn som alla vill beskriva dessa löner som en lön som den anställde har i början och under en kortare tid. Slutsatsen av arbetsgivarnas utgångspunkt blir då att det inte har så stor betydelse om avtalslönerna är låga.

Lägstalöner, minimilöner är fackföreningarnas namn på de löner som finns i kollektivavtalen. Namnen beskriver dessa löner som den lägsta en arbetsgivare får betala för ett visst arbete/en viss person. Slutsatsen av den fackliga utgångspunkten blir då ganska lik arbetsgivarnas, detta är löner som ingen ska ha och nästan ingen har. De saknar i stort sett betydelse. Men båda har fel!

Arbetetsmarknad.se använder det mer neutrala begreppet avtalslöner. Avtalslönerna har inom många avtalsområden en mindre betydelse för varje enskild individs lön men de är helt avgörande för den samlade lönekostnaden inom avtalsområdet, den gemensamma kollektiva lönen för hela gruppen. Med arbetsgivarnas ögon – de är helt avgörande för verksamhetens lönekostnad – det som är arbetsgivarnas viktigaste mått för att utvärdera ett kollektivavtal.

Argumentation som är full av motsägelser

Vad blir resultatet om avtalslönerna enligt det fackliga kravet höjs lite mer än de utgående lönerna? Kommer löneläget att öka lika mycket som ökningen av avtalslönerna eller får det lite eller ingen betydelse eftersom det är så få som har så låga löner? Vad blir resultatet om avtalslönerna höjs lite mindre än de utgående lönerna? Kommer ungdomarna att få jobb eller ökar det risken för lönekonkurrens med utländska företag? 

De fackliga organisationerna hävdar att en större höjning av avtalslönerna får enigt mycket liten effekt eftersom den bara berör en mycket lite andel av de anställda. Fördelningen påverkas och lönespridningen minskar. De allra flesta har ju en lön som är högre. Kostnaden för en större höjning är därför helt försumbar.

Arbetsgivarna hävdar att en större höjning av avtalslönerna påverkar efter en tid alla anställda.  Det leder till ett fullständigt genomslag på utgående löner och lönespridningen förblir oförändrad och kostnaden för en större höjning av avtalslönerna är lika som den högre höjningen av avtalslönerna.

De fackliga organisationerna hävdar att en mindre höjning av avtalslönerna får en betydande effekt eftersom nyanställda kommer att börja på lägre löner. Fördelningen påverkas och lönespridningen ökar.  Arbetsgivarens besparing är efter en tid betydande då den samlade lönekostnaden kommer att sjunka.

Arbetsgivarna hävdar att en mindre höjning av avtalslönerna liten effekt för gruppen men har stor betydels för arbetslösa, särskilt unga, att få jobb.  Fördelningen påverkas inte och lönespridningen är oförändrad. Arbetsgivarnas besparing är liten och begränsas till de nya unga som får chansen till ett jobb.

Enighet om högre avtalslöner, i procent!

Det som är vanligt, i stort sett neutralt, och det som parterna lätt kan enas om är att höja avtalslönerna lika många procentenheter som avtalets höjningar av de utgående lönerna.  Då påverkas inte avståndet mellan avtalslönerna och genomsnittsförtjänsten så mycket.  Det som ekonomerna kallar avtalslönebettet ändras inte så mycket.

Men avståndet ändras trots allt lite grann. Under avtalsperioden sker det löneökningar utöver de som är avtalade, så kallad löneglidning. Den är numera inte så stor, upp till en halv procentenhet. För att avståndet mellan avtalslönerna och genomsnittförtjänsten ska vara oförändrat så måste därför avtalslönerna höjas lite mer än de utgående lönerna. Redan här börjar det gnissla mellan parterna även om alla kan vara överens om beskrivningen.

Den stora oenigheten

Den stora oenigheten uppstår när arbetsgivarna vill höja avtalslönerna mindre än de utgående lönerna, eller rent av frysa dem. Arbetsgivarna hämtar argument i den som de hävdar höga arbetslösheten i allmänhet och bland ungdomar i synnerhet. De hävdar att avtalslönerna är för höga och att det är den viktigaste tröskeln för ungdomar att få ett jobb.

Nu har de fackliga organisationerna enats om att inom avtalsområden med ett förtjänstläge under cirka 25 000 kronor i månaden höja avtalslönerna med mer än de utgående lönerna.  De fackliga hävdar att avtalslönerna släpar efter och att höjningen innebär en rättvis och nödvändig satsning på grupper som tjänar lite inom avtalsområdet. Enligt fackförbunden betyder det också att jämställdheten kommer att öka, att skillnaderna mellan män och kvinnodominerade avtalsområden kommer att minska, något som de fackliga organisationerna inom LO prioriterat under de senaste tio åren.

Arbetsgivarna kommer att vägra en höjning av avtalslönerna inom avtalsområden med ett lågt löneläge med ett krontal istället för en procentsiffra. LOs krav på löneökningar är 700 kronor, dock lägst 2,8 procent. Det betyder till exempel inom ett avtalsområde där avtalslönen är 18 000 kronor att den ska höjas med 3,9 procent vilket är 1,1 procentenheter högre än höjningen av utgående löner.

Samtidigt som de fackliga organisationerna kräver denna höjning i krontal av avtalslönerna har de tydligt markerat att de kommer att motsätta sig försämringar i kollektivavtalen motsvarande de ökade kostnaderna för höjningen av avtalslönerna.

Arbetsgivarna vägrar att acceptera denna höjning av avtalslönerna om inte en uppgörelse samtidigt innehåller andra besparingar i avtalet.

Då är det upplagt för den stora oenigheten.

Oense om vad som faktiskt händer!!

Arbetsgivarna argumenterar att vid större höjningar så blir det fullständigt genomslag på fördelningen och i lönestrukturen. Vid en mindre höjning så påverkas de marginellt.

De fackliga organisationerna argumenterar omvänt. Vid en större höjning blir genomslaget marginellt i fördelningen och i lönestrukturen. Vid en mindre höjning så påverkas fördelningen och hela lönestrukturen kraftigt och nästan direkt.

Parterna har här argument som är starkt motsägelsefulla och som mer präglas av deras intresseståndpunkter än av fakta och studier av faktiska exempel. Det betyder att parterna inte ens är överens om en beskrivning av verkligheten om vad som händer om avtalslönerna höjs lite mer eller lite mindre än de utgående lönerna. Om det råder oenighet om faktiska förhållanden, om hur det är och om vad som händer, då kan den stora oenigheten lätt utvecklas till en strid om de fackliga kraven på höjningar av avtalslönerna i AVTAL2013.