Den senaste avtalsrörelsen, AVTAL 2012 är i stort sett över.  Diskussionerna inför AVTAL2013, som innebär nya avtal från den 1 april 2013, har precis börjat. Framförallt gäller är det diskussioner mellan LOs medlemsförbund om hur de gemensamma kraven ska formuleras. Ett är dock säkert, förbunden kommer att bli överens. De har inget val. Konsekvenserna av oenigheten inför AVTAL2012 var förödande för LOs gemensamma lönepolitik.

I den senaste avtalsrörelsen, AVTAL2012, har många hundra nya avtal träffats. Främst på grund av splittringen mellan LO-förbunden vann arbetsgivarna framgång med sitt krav på lönekostnadsökningar exakt lika för alla avtalsområden. Det som arbetsgivarna lanserade som ett märke. Ett märke som bestäms av det första större avtalet inom den konkurrensutsatta sektorn.  Det blev som väntat Teknikföretagens och IF Metalls Teknikavtal som satte märket till 3,0 procent över 14 månader vilket motsvarar 2,6 procent över ett år. Märket, so m sedan kom att gälla lika för alla andra hundratals avtal blev på 2,6 procent.

Men en del avtal hade ändå större löneökningar än de som sattes av märket.  Det tydligaste och viktigaste exemplet på detta är Butiksavtalet inom handeln som skulle bryta igenom arbetsgivarnas märke. Här blev löneökningarna 710 kronor per månad. Med en genomsnittsförtjänst inom avtalsområdet på 21 387 kronor motsvarar 2,6 procent 556 kronor mer i månaden. Butiksavtalet innebar således 164 kronor mer i löneökning (710-556=164) till de anställda inom butikerna än den ökning som arbetsgivarnas märke gav. De 710 kronorna motsvarar 3,32 procent eller 0,72 procentenheter över märket.

Det måste vara lägre än märket

Men parterna i avtalet, Svensk Handel och Handelsanställdas förbund, var dessutom överens om andra förändringar i avtalet som minskade arbetsgivarens kostnad med 0,78 procentenheter.  Värdet av avtalet blev då 2,54 procent (3,32-0,78=2,54) eller 6 tiondels promille under märket. Det motsvarar nästan 13 kronor i månaden för en heltidsanställd.

Det viktiga med detta är inte dessa tiondels promille, för arbetsgivarna är det viktiga att det är mindre, om så bara 12 kronor. Fackförbunden lyckades inte bryta igenom märket.

Nu ställs frågan på nytt i AVTAL2013. Ska arbetsgivarnas lyckas med att hävda ett enda märke, lika för alla avtalsområden i procent också i den kommande avtalsrörelsen. Eller kommer förbunden inom LO att vara så eniga i sina gemensamma krav och under förhandlingarnas gång att de lyckas bryta igenom märket 2013 och hävda en lönepolitik som ger mer till de med låga löner, oberoende av vilket argumentet än är, lågt löneläge, löneläget, andel kvinnor eller något annat. Kommer de fackliga organisationerna att lycka hävda ens den minsta form av fördelningspolitik i AVTAL 2013?

Om de misslyckas att med att avvisa arbetsgivarnas krav på ett enda märke, lika för alla avtalsområden i procent, måste det ses som ett historiskt genombrott för arbetsgivarna. Då förändras i grunden den lönepolitik som LO och deras förbund hävdat under en mycket lång tid, att det är båda rationellt och rättvist att fördela löneökningarna med lite mer till dem som har mindre.

Inför den avtalsrörelse som skulle komma, AVTAL 2012, skrev arbetetsmarknad.se en ledare i september 2011 på temat ”Den andra grimman”:

”Precis som för sextio år sedan inleder därför delar av fackföreningsrörelsen en nära samverkan med arbetsgivarna. Nu som då bygger samverkan på en uppfattning om ett gemensamt intresse att disciplinera lönerna på hela arbetsmarknaden för att säkra svenska företags internationella konkurrenskraft.

…

 Då var det tjänstemännen som skulle ledas i den av LO och SAF skapade grimman. Nu är det fackförbunden inom bygg- och tjänstesektorn som ska ledas med den nya grimman. Och nu som då sparkar och väsnas de som ska tränsas.

 

Detta skrevs innan arbetsgivarnas krav på ett enda märke var känt men det gick ändå att se hur den då kommande avtalsrörelsen hade rötter många år tillbaka i historien om förhandlingar om nya avtal.

Nu är situationen åter densamma.  Inför AVTAL 2013 är det två punkter som är de viktigaste mellan arbetsgivare och fackförbund inom den konkurrensutsatta sektorn:

Arbetsgivarna måste garantera fackförbunden inom den konkurrensutsatta sektorn att inga avtal som kommer efter deras första avtal blir på en högre nivå. Arbetsgivarna måste garantera att det avtalet sätter märke och att grimman gäller för alla andra avtalsområden också i den avtalsrörelse som kommer.

Men samtidigt måste LO-förbunden inom den konkurrensutsatta sektorn säkerställa att de gemensamma kraven inom LO blir mindre precisa än inför tidigare avtalsrörelser. De gemensamma kraven måste vara så öppna att de kan tolkas så att de ryms inom arbetsgivarnas krav på ett enda märke. Det är arbetsgivarnas krav för att kunna garantera en grimma på alla övriga förbund.

Så ser det troliga bytet ut mellan arbetsgivarna och fackförbunden inom den konkurrensutsatta sektorn inför den avtalsrörelse som nu börjar.