Tillväxt definieras som ökningen av BNP, bruttonationalprodukten. Där ingår alla varor och tjänster som produceras i landet, hela ekonomin ingår, såväl offentlig som privat och allt som görs ingår från bildäck till hjärtoperationer. BNP räknas i kronor och ören. Det oavlönade arbetet ingår inte.

De flesta talar om tillväxt som något positiv och nödvändigt för ekonomin. Tid till annan har tillväxtbegreppet kritiserats som att det mäter nyttigheter och onyttigheter som om de vore lika mycket värda. Kritiken har riktats främst mot två områden, miljön och klimatet. Några förordar nolltillväxt som en väg till ett mer miljövänligt samhälle.

Miljön: Jordens resurser är ändliga. Det pris som marknaden sätter på ändliga resurser är för lågt. Ekonomierna i världen styrs mot en hög tillväxt utan tillräcklig hänsyn till de resurser som samtidigt förbrukas och de skador som produktionen gör på planeten. Det liberala svaret är att priserna på råvaror kommer att stiga när de blir knappa, dyrare att utvinna, och att produktionen kommer att anpassas till att vara mer resurssnål. Motargumentet är att marknaden reagerar för sent, skadorna är redan för stora och viktiga tillgångar har gått förlorade.

Klimatet: I dag är debatten intensiv om global uppvärmning, om klimatproblemet, och då framförallt förbrukningen av fossila bränslen (kol, olja), som innebär utsläpp av stora mängder koldioxid i luften. Ett försök att påverka detta är med ökade skatter på drivmedel och att företagen måste köpa utsläppsrätter, betala för att de smutsar ner luften. Ett annat sätt är att med lagstiftning ställa krav på begränsningar av utsläppen eller gemensamma investeringar i alternativ som minskar förbrukningen av fossila bränslen.

Tillväxtbegreppet: En annan, lite yvigare kritik riktar sig mot tillväxtbegreppet, att det räknar all verksamhet lika, nyttig liksom onyttig. Drastiskt sägs det att en bilolycka skapar tillväxt eftersom bilarna måste repareras. Men det är inte bilolyckan som skapar tillväxt, utan behovet av att laga en trasig bil, och behovet av att vårda den som skadas i trafiken. Själva olyckan är värdelös. Om vi lät bli att vårda de trafikskadade skulle saken knappast bli bättre.

Det är inte måttet på tillväxt som är problemet, det är svårare än så. Det är tillväxtens innehåll som är problemet, vad vi gemensamt väljer att producera under ett år, såväl offentligt som privat, allt från miljöförstörande exploatering av naturen till att uppfinna nya läkemedel och ge de gamla en god omvårdnad. Det låter sig inte göra genom att skapa en modell för tillväxt som skulle värdesätta olika typer av verksamhet olika.

Det löser inte heller problemet att skapa ett BNP-mått som beror på varans eller tjänstens nyttighet. Det vore att försöka gömma svåra demokratiska beslut om vad samhällets gemensamma resurser ska användas till i svårbegripliga ekonomiska formler.

Nolltillväxt: Det finns de som föreslår nolltillväxt som en bot på den galopperande miljöförstöringen. Men det är en skendebatt. Det är inte tillväxten som sådan som orsakar miljöförstöringen. Orsaken är att företag och samhälle väljer att producera varor på ett sätt som skadar miljön. Det är inte själva tillväxten som är problemet. Tillväxten i ekonomin kan lika gärna uppnås genom att använda miljövänlig återvinningsteknik och investera i transporter och energisystem som inte skadar miljön. Tillväxten är neutral. Det är däremot inte nolltillväxt. Nolltillväxt i ekonomin skulle inte innebära minskad miljöförstöring. Därtill krävs helt andra beslut. Däremot skulle nolltillväxtbetyda att alla förbättringar av produktionen, att alla innovationer, måste användas till kortare arbetstid. Alternativt att vi skulle avstå från att uppfinna förbättringar. Men det är väl ingen som vill föreslå?