Svenskt Näringsliv berättar på sin hemsida, svensktnaringsliv.se, om arbetsgivarförbundens fem krav inför AVTAL 2013. Inga kioskvältare precis. Det nya är att arbetsgivarna så tidigt och så tydligt offentliggör sina krav. Framgångarna med “märket” gör att kammen växer. Svenskt Näringsliv och deras medlemsförbund har uppenbarligen enats om följande fem utgångspunkter eller krav inför AVTAL 2013:

• Nej till låglönesatsningar som skapar högre murar
• Företagsanpassad lönebildning
• Avtal som bidrar till ekonomisk tillväxt
• Ingångslöner som möjliggör nya jobb
• Låt exportindustrin går före och sätta märket

 

Nej till låglönesatsningar som skapar murar

Arbetsgivarna skriver:
”Sverige har tillsammans med Norge den mest sammanpressade lönestrukturen i OECD. Ett stort problem på den svenska arbetsmarknaden är den höga arbetslösheten bland människor med bristande utbildning, erfarenhet och kompetens. En orsak till att många okvalificerade står utanför arbetsmarknaden och inte kan konkurrera om de jobb som finns är att låglönesatsningar gör det för dyrt att anställa dem. Låglönesatsningar tar bort förutsättningarna för enklare jobb.”

Kommentar
Det svenska välståndet bygger på att alla medborgare kan och får möjligheten att utföra ett värdefullt produktivt arbete. Lönestrukturen och produktionsstrukturen är varandras spegelbilder. Med låga löner växer andelen enkla och lågproduktiva jobb. Med högre löner växer andelen svåra och högproduktiva jobb. Om människor inte klarar jobben så är inte lösningen att satsa på enkla jobb med låga löner. Lösningen är att med utbildning och träning ge fler möjligheter att klara de svårare, mer produktiva och värdefulla jobben.  Det gynnar landet, företagen och medborgarna. Det är en förutsättning för långsiktigt välstånd och lönsamma företag

 

Företagsanpassad lönebildning

Arbetsgivarna skriver:
”Varje arbetsplats är unik. Det måste därför finnas möjligheter till anpassning efter lokala möjligheter och förhållanden. Ett företag som går bra och visar goda resultat ska kunna betala bättre än ett företag som går dåligt
.…
I företag med vikande lönsamhet kan likriktade löneökningar på en för hög nivå slå ut jobb som skulle kunna räddas kvar. Det är en stor fördel både för de anställda och för företaget att kunna fatta lokala beslut som begränsar löneutvecklingen och därmed räddar arbetstillfällen.”

Kommentar
Kollektivavtalen om löner och allmänna anställningsvillkor är alla minimiavtal. Det är alltid möjligt för varje arbetsgivare att erbjuda högre löner och bättre villkor om företaget går bra med de regler som gäller idag. Det är därför redan nu så att företag som går bra väljer att betala lite mer för att vara attraktiva på arbetsmarknaden och lättare kunna rekrytera den personal de behöver.

Om företag och anställds vid en vikande lönsamhet kan fatta lokala beslut om lägre löner eller löneökningar så kommer de att göra det, allt för att rädda jobben. Men det öppnar för en utpressningssituation där anställda tvingas välja mellan jobb eller sämre villkor. På sikt riskerar det att leda till en lönekonkurrens mellan olika grupper av anställda med lägre löner och sämre villkor som följd. Att förhindra denna lönekonkurrens är kärnan i de centrala avtalen.

 

Avtal som bidrar till ekonomisk tillväxt

Arbetsgivarna skriver:
”De svenska företagens internationella konkurrenskraft är avgörande för tillväxten, sysselsättningen och hela samhällsekonomin. Företagen måste ha kraft att konkurrera för att Sverige ska klättra, inte halka efter i kunskap, välfärd och ekonomisk utveckling.
…
Svenskt näringsliv är starkt exportberoende. Värdet av den svenska exporten motsvarar hälften av bruttonationalprodukten (BNP). För att de exporterande företagen ska vara konkurrenskraftiga får inte kostnaderna öka snabbare än i andra länder. Avtalen i den internationellt konkurrensutsatta sektorn måste därför utgöra ett märke som är styrande även för övriga branscher. ”

Kommentar

Att den konkurrensutsatta sektorn ska vara löneledande är något som arbetsgivare och den svenska fackföreningsrörelsen har varit överens om i snart sextio år. Orsaken är som arbetsgivarna skriver Sveriges stora exportberoende och den höga rörligheten på arbetsmarknaden.  Oenigheten ligger i hur arbetsgivarna med sitt nya begrepp ”märket” tolkar innebörden av att den konkurrensutsatt industrin ska vara löneledande.  För dem betyder ”märket” att alla avtalsområden ska ha lika stora löneökningar i procent som det först träffade avtalet – det avtal som sätter märke. Det betyder att alla fackliga ansträngningar att åstadkomma den minsta lilla form av fördelning av löneökningarna avvisas.

 

Ingångslöner som möjliggör nya jobb

Arbetsgivarna skriver:
”Det behövs ingångslöner som ger unga chansen att konkurrera om jobben. Höjda ingångslöner riskerar att leda till arbetslöshet och därmed ingen lön alls för många.
Ingångslönerna i kollektivavtalen har stor betydelse för företagens kostnadsnivå. Därför har ingångslönerna stor betydelse för företagens möjligheter att nyanställa
…
Det är självklart att arbetsgivare är mer benägna att anställa en oprövad person om kostnaden är lägre. Därför är det viktigt med en ingångslön som gör det möjligt för fler att komma in på arbetsmarknaden. Den som väl kommit in kan sedan gå vidare i karriären. Vi vet att få stannar i låglönejobb. Efter sex år är mindre än en tiondel kvar bland de lägst betalda. ”

Kommentar:
Arbetslösheten är ett allvarligt gissel, för de arbetslösa och för landet. Arbetslösheten bland unga är och har alltid varit högre än genomsnittet, i Sverige och i andra länder. Orsaken är enkel. En arbetsgivare som behöver anställa söker efter den mest värdefulle, den med kunskaper och erfarenheter.  Lägre avtalslöner har marginell betydelse på arbetslösheten fört unga. När regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för unga påverkade det inte deras arbetslöshet.

Arbetsgivarna kallar avtalslönerna för ingångslöner, instegslöner eller begynnelselöner. De vill beskriva det som att det är som inte har någon stor betydelse annat än för nyanställda under en kort tid. Men avtalslönerna är golvet för allas löner inom avtalsområdet. Lägre avtalslöner innebär lägre löner på sikt för hela gruppen av anställda.

Därför har Svenskt Näringsliv rätt när det skriver att ”ingångslönerna i kollektivavtalen har stor betydelse för företagens kostnadsnivå”. Men det var nog inte deras avsikt att det skulle stå så tydligt.

 

Låt exportindustrin gå före och sätta märke

Arbetsgivarna skriver:
”Ska svenska företag vara framgångsrika internationellt måste de sammanlagda löneökningarna ligga på en ansvarsfull nivå. För att nå dit krävs en sund lönebildning med en gemensam riktpunkt – märket.”

Kommentar:
Det är rätt att de sammanlagda löneökningarna måste ligga på en ansvarsfull nivå. Men arbetsgivarnas tolkning av deras egna nya begrepp ”märket” går mycket längre. De talar då inte längre om de sammanlagda löneökningarna utan om att alla avtalsområden ska ha exakt lika stor löneökning i procent. Det betyder en starkt centralistisk och kontrollerad lönebildning samtidigt som de argumenterar för ökad decentralisering för företagsanpassad lönebildning. Förutom att deras teser är djupt motsägelsefulla öppnar de för en lönebildning på arbetsplatserna där arbetsgivaren med fredsplikt ensidigt bestämmer om förändringar av löneläget mellan arbetsplatser och mellan branscher.
Men det är nog det som är syftet med de motsägelsefulla och otydliga budskapen.
Det är nog så enkelt som att arbetsgivarna vill bestämma, själva.
Svenskt Näringslivs hela text om deras prioriteringarna inför AVTAL 2013
Läs dem här!