Det behövs fler som arbetar i Sverige. Samtidigt finns det många som står utanför arbetskraften. Frågan är vad som bör göras. Ska man sänka lönerna för de enkla jobben, eller ska man satsa på fler högproduktiva jobb?

Men då skapas en ny låglönesektor där de som inte upplevs duga kan få plats. Men det är bara med högproduktiva jobb, som ständigt utvecklas som Sverige har en chans att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Det betyder att arbetstagarna ständigt behöver utveckla sina kunskaper, att maskinerna hela tiden ska bli mer effektiva och att forskningen ska driva på utvecklingen. Lågproduktiva jobb ska ersättas av maskiner eller läggas ned. Det förutsätter en stark utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik, som ger stöd och hjälp så att alla har möjlighet att komma med i utvecklingen.

Chanser att lära mer

Den ökade produktiviteten kan tyckas leda till en allt större utslagning ur arbetslivet. Allt fler blir stående utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Frågan man kan ställa sig är om produktivitetsutvecklingen i själva verket har drivits för långt . Lika länge som produktiviteten har ökat har det ifrågasatts om alla arbetstagare verkligen klarar av att hänga med i utvecklingen. Sverige har tidigare varit ett bra exempel på att det är möjligt.

De lägst betalda i Sverige har haft högre löner än i omvärlden, men deras produktivitet har också varit högre. Det beror i stor utsträckning på att det i Sverige har funnits en bra grundläggande utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som gett goda chanser för människor att komplettera sina kunskaper senare i livet.

Den strategiska frågan är hur fackföreningsrörelsen ska kunna stå fast vid en politik för högproduktiva arbeten när medlemmar drabbas av omställningar och arbetslöshet. Detta samtidigt som kraven på att öka sysselsättningen genom låga löner växer sig starkare i samhället.