Det politiker, ekonomer och fackföreningsrörelsen kallar för full sysselsättning betyder inte att alla som vill jobba också har jobb. Arbetslöshet finns alltid, även när det är brist på folk. Även när det råder full sysselsättning. Men varför ska människor tvingas vara arbetslösa? Betyder arbetslöshet att man inte behövs?

Det finns tre olika orsaker till arbetslöshet. Först finns det sökarbetslöshet . Den består av människor som är arbetslösa under den tid det tar att få ett nytt jobb. En anledning kan vara uppsägningar, men andra orsaker är antagligen mer vanliga. En ny stad, en ny utbildning som gör att det gamla jobbet inte längre passar, eller drömmen om ett nytt liv är exempel på skäl att söka sig ett nytt arbete. En bra arbetsmarknad förändras och omvandlas hela tiden. Sökarbetslösheten är därför ett tecken på att arbetsmarknaden fungerar och utvecklas . Men ju kortare tid det tar att finna ett nytt arbete – desto bättre fungerar arbetsmarknaden .

Den andra typen av arbetslöshet kallas för strukturarbetslöshet, det är arbetslöshet som beror på att de som är arbetslösa har fel kunskaper för de jobb som finns, eller att jobben finns i fel del av landet. En annan orsak till strukturarbetslöshet är att institutionerna på arbetsmarknaden fungerar dåligt så att människor inte får hjälp att komma in eller tillbaka på arbetsmarknaden. Strukturarbetslöshet är arbetslöshet som varar lång tid, över en hel konjunkturcykel eller mer och det är därför denna typ av arbetslöshet som är värst både för den arbetslöse och för samhället. Därför inriktar sig arbetsmarknadspolitiken på att minimera orsakerna till strukturarbetslöshet.

Den tredje typen av arbetslöshet kallas för konjunkturarbetslöshet . Det är den arbetslöshet som uppstår vid lågkonjunktur och som sedan försvinner när konjunkturen vänder uppåt igen. Den ekonomiska politiken riktar in sig på att göra den här arbetslösheten så liten som möjligt genom att försöka minska konjunktursvängningarna .

Vad påverkar arbetslösheten?

Det finns ett mål i svensk och i europeisk politik, som är överordnat målet om full sysselsättning. Det är målet om låg inflation. Allt sedan 1970-talet har land efter land bestämt sig för att i första hand prioritera en låg inflation, i andra hand budgetsaldot och först i tredje hand prioritera full sysselsättning.

Anledningen är att de ekonomiska och politiska teorier som dominerar är överens om att det på lång sikt är bra för sysselsättningen att satsa på ett stabilt penningvärde. Teorierna säger också att det är lättare att klara av ett stabilt penningvärde om inflationen hålls på en låg nivå.

Men det pågår ständigt diskussioner om att en alltför låg inflation ger lägre sysselsättning även långsiktigt. Men ett inflationsmål som etablerats och fått trovärdighet är svårt att ändra eftersom själva höjningen av inflationen innebär stora risker.

Sveriges inflationsmål säger att prisökningarna ska vara mellan en och tre procent per år. EMU-området har bestämt sig för att inflationen ska understiga två procent. Det uppdrag som den svenska Riksbanken och den Europeiska Centralbanken, ECB, har fått är att uppnå detta mål. Det ska ske genom att med räntesänkningar och räntehöjningar påverka efterfrågan i ekonomierna.

Om efterfrågan hålls nere genom en hög ränta minskar antalet arbetstillfällen och då hålls också lönerna och priserna nere. Om räntan å andra sidan är låg ökar efterfrågan i ekonomin, arbetsgivarna vill anställa och sysselsättningen ökar. Det är i dessa lägen arbetsmarknadens effektivitet prövas.

Bra arbetsmarknadspolitik

Är arbetsmarknadspolitiken tillräckligt bra så att de arbetslösa kan ta de nya jobb som erbjuds? Eller leder efterfrågan bara till att arbetsgivarna försöker bjuda över varandra i kampen om den mest attraktiva arbetskraften?

Om det senare stämmer leder ökad efterfrågan till att löner och sedan också priser, skjuter i höjden. Då kommer centralbankerna att försöka dämpa efterfrågan genom en räntehöjning för att hålla inflationen nere.

Arbetsmarknadspolitiken spelar en avgörande roll för hur stor arbetslösheten blir. Ju fler arbeten som de arbetslösa kan ta desto färre arbetslösa. Jämfört med de flesta andra europeiska länderna har Sverige betydligt färre arbetslösa, givet inflationsnivå.

De två viktigaste skälen är för det första att svensk arbetsmarknadspolitik fungerar jämförelsevis bra. Sverige har lyckats bra med att ha en hög rörlighet på arbetsmarknaden och med att hålla strukturarbetslösheten låg. Lagen om anställningsskydd och turordningsreglerna gör att arbetsgivarna inte kan sortera ut dem som har svårast att få ett nytt jobb.

Inom löneutrymmet

Det andra skälet är lönebildningen. Löneökningar inom ramen för det ekonomiska utrymmet är viktigt för den långsiktiga sysselsättningen. Om lönerna ökar för snabbt leder det till ökad inflation. Då höjer Riksbanken räntan för att bromsa upp ekonomin. Då ökar arbetslösheten.

Utmaningen är att stärka arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och att ta tillvara allas förmåga och vilja till arbete. Utmaningen är också att kunna förena målet om full sysselsättning med den rådande finans- och penningpolitiken.