Löneskyddet är kollektivavtalets viktigaste innehåll. Där finns regler som förhindrar enskilda arbetsgivare och anställda att komma överens om lägre löner och sämre villkor. Men arbetsgivarna avstår från att pröva styrkan i kollektivavtalens löneskydd. Det skulle kunna bli den gnista som tänder en storbrand

Organisationerna på arbetsmarknaden, både arbetsgivarförbund och fackförbund, finns därför att bägge parter inser att en lönekonkurrens är till allas nackdel. Medlemmarnas uppdrag, både företagare och anställda, till sina organisationer är att förhindra en konkurrens dem emellan med lägre löner och sämre villkor som vapen.

För den enskilde företagaren är högre lönsamhet den kortsiktiga vinsten med lägre löner. Mot detta står risken att någon annan företagare lyckas bättre med att pressa sina anställda. Då är risken stor att bli utkonkurrerad.

För den enskilde anställde är den kortsiktiga vinsten med lägre löner att försöka rädda jobbet. Mot detta står risken att några andra sänker sina löner ännu mer. Det leder bara till en konkurrens mellan anställda, som leder till långsiktigt sämre villkor för alla.

På arbetsmarknaden är branschvisa kollektivavtal den metod som alla har valt för att förhindra en konkurrens mellan företag och mellan anställda med lägre löner och sämre villkor som vapen.

Löneskyddet är därför kollektivavtalets viktigaste innehåll. Där finns regler som förhindrar enskilda arbetsgivare och anställda att komma överens om lägre löner och sämre villkor. Om de lokala parterna på en enskild arbetsplats skulle komma överens om lägre löner och sämre villkor är det de centrala parternas uppgift, de som tecknat och bär avtalet, att förklara en sådan överenskommelse ogiltig, då den är i strid med det centrala branschavtalet.

Avstår från att angripa löneskyddet

Eftersom löneskyddet är kollektivavtalets mittpunkt är det tid till annan uppe till diskussion. En del ledande arbetsgivare hävdar att en del av de branschavtal som finns idag inte innehåller något löneskydd. De hävdar att det är fullt möjligt att på arbetsplatser som är bundna av det centrala avtalet träffa lokala överenskommelser om lägre lön eller sämre villkor.

Om det är möjligt eller inte inom vissa avtalsområden är nog oklart. Det finns bara mycket få fall där arbetsgivarna i praktiken och inte bara med ord angripit löneskyddet och krävt lägre löner och sämre villkor.

En gnista som kan tända en storbrand

Det finns två möjliga förklaringar till detta. Den första är att arbetsgivarna vet att tanken om att försämra lön och villkor för att rädda jobb är synnerligen illa sedd bland i stort sett alla anställda. Den ilska som ett sådant angrepp skulle väcka bland de egna anställda och i samhället i övrigt skulle allvarligt kunna försämra företagets goodwill.

Men den viktigaste orsaken till att arbetsgivarna avstår från att pröva styrkan i kollektivavtalens löneskydd är förmodligen att de inte vill vinna en sådan tvist. Det skulle kunna bli den gnista som tänder en storbrand. De fackliga organisationerna skulle bli tvingade att utlösa omfattande stridsåtgärder för att vinna det löneskydd som de hävdat att avtalet redan innehöll. Framförallt gäller det förbunden inom LO-området, de som bär upp golvet på lönemarknaden.

Det senaste exemplet är en tvist mellan Teknikföretagen och IF Metall vid Ålö Maskiner AB där IF Metall drog tillbaka sin stämning till Arbetsdomstolen. Parterna var då också ense om att detta inte påverkat respektive ståndpunkt i tvistefrågan