Indelning av arbetsmarknaden i delmarknader är den fackliga rörelsens metod för att förhindra konkurrens mellan de fackliga organisationerna om att värva medlemmar och teckna avtal. Men det är också ett sätt att förhindra att en arbetsgivare kan tillämpa ett billigare kollektivavtal.

För att begränsa konkurrensen är det nödvändigt att ha kontroll över priset, utbudet och efterfrågan på marknaden. För den fackliga rörelsen är lösningen att dela in arbetsmarknaden i tydliga delmarknader där varje förbund har rätten och ansvaret att organisera arbetstagarna, teckna avtal och hävda avtalet mot alla arbetsgivare som bär avtalet.

Organisationsplanens indelning av arbetsmarknaden i delmarknader är alltså den fackliga rörelsens metod för att förhindra konkurrens. Men det är också ett sätt att så långt som möjligt kunna förhindra att en arbetsgivare kan teckna och tillkämpa ett annat kollektivavtal, läs billigare, inom området än det som organisationsplanen föreskriver.

I andra länder, där de fackliga organisationerna är svagare och där det saknas regler mellan olika fackförbund om vem som ska organisera vem och vem som ska teckna avtal är det inte ovanligt att fackförbunden konkurrerar med varandra om att rekrytera medlemmar. Mycket kraft går då förlorad i interna fackliga motsättningar.

Det förekommer också att en del fackliga organisationer stödjer sig mer på ett samarbete med arbetsgivarna än på medlemmarnas förtroende. De kan då teckna sämre avtal för att stärka organisationens ställning i samhället på bekostnad av medlemmarnas löner och anställningsvillkor. Dessa organisationer brukar kallas ”gula fackföreningar”.

Medbestämmandelagen § 27

Den kanske viktigaste paragrafen i hela Medbestämmandelagen för att förhindra konkurrens på arbetsmarknaden är en av de kortaste:

”Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet”.

Om den regeln inte fanns skulle det öppna för att arbetsgivare med hot om uppsägningar skulle kunna tvinga fram billigare kollektivavtal för att kunna ”rädda jobben”!

För att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och begränsa risken för konkurrens mellan fackförbunden anger organisationsplanen därför vilket förbund som har organisationsrätten för en viss arbetsplats, en viss verksamhet eller vissa yrken. Det innebär också ett ansvar organisera de anställda, att söka upp och teckna avtal med alla arbetsgivare inom området samt att stödja alla medlemmar att hävda sin rätt enligt avtalet.

Rätten och ansvaret att organisera innebär också en rätt att kräva avtal och att andra förbund inte får kräva avtal inom området. Vid oenigheter mellan förbunden har LOs styrelse att besluta om vilket förbund som äger organisationsrätten och  ansvaret. Till grund för LOs styrelses beslut ligger gällande organisationsplan.

(Ur inledningen till förslaget till organisationsplan till LO kongressen 2011.)