För många hundra år sedan var produktionen organiserad som ett hantverk. En mäster hade ofta bara en gesäll, som hade en lärling. När mästern slutade blev gesällen mäster, lärlingen blev gesäll och en ny lärling trädde till. Allt styrdes av en strikt senioritet, en strikt turordning baserad på ålder.

Men samhället, ekonomin och efterfrågan växte. En mäster kunde städsla två eller fler gesäller. En gesäll kunde städsla två eller flera lärlingar. Den strikta ordning som varit bröts sönder, det var inte längre givet vilken gesäll som skulle efterträda sin mäster och vilken lärling som skulle efterträda sin gesäll.

Gesällerna började konkurrera med varandra om vem som skulle få efterträda sin mäster. Lärlingarna började konkurrera om vem som skulle få efterträda sin gesäll. Mäster och gesäller kunde välja mellan fler. En ny marknad var född, den moderna arbetsmarknaden började växa fram.

Det blev en tydligare uppdelning i arbetsgivare och arbetstagare, i köpare och säljare på en marknad för arbete. De började, var och en, att organisera sig för att hävda sina intressen på denna nya marknad. Kampen om priset, lönen, och villkoren hade tagit sin början.

När industrialismen sedan bröt fram för knappt två hundra år sedan fullkomligt exploderade utbudet och efterfrågan av varor. Som en följd av detta växte arbetsmarknaden snabbt. Sveriges befolkning var inte längre bönder, torpare och statare på landet utan blev fabriksarbetare på allt större och större arbetsplatser i städerna. Kampen om arbetets pris och villkor hårdnade, arbetsgivare och arbetare organiserade sig, politiskt och fackligt.

(Ur inledningen till förslaget till organisationsplan till LO kongressen 2012.)