Det tredje värnet mot marknaden är arbetslöshetskassan. På arbetsmarknaden är a-kassan en viktig del i lönebildningen och fackets lönepolitik. Det ska inte löna sig för arbetsgivaren att byta från en anställd till en arbetslös löntagare.

På trettiotalet formades dagens a-kassa där en mindre del av fackavgiften går till a-kassan  och staten betalar resten. Det finns också en statlig a-kassa för den som inte är medlem i de fackliga kassorna. Numera kan man i Sverige vara medlem enbart i en a-kassa utan att vara med i det fackförbund som administrerar a-kassan. A-kassornas samorganisation samordnar verksamheten i a-kassorna och AMS är tillsynsmyndighet. Reglerna för a-kassorna är desamma för alla kassor, även om de ger ett visst utrymme för olika tillämpning i olika förbund.

Försörjning

För den enskilde är A-kassan en social försäkring som skyddar mot inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Kassan är nödvändig för att den som står utan arbete ska ha en försörjning.

För samhället är a-kassan en viktig del i stabiliseringspolitiken mot konjunktursvängningar. Efter den stora depressionen på 30-talet stod det klart att en viktig orsak var att när konjunkturen gick ned blev det en kedjereaktion. Några blev arbetslösa, fick mindre pengar, handlade mindre, då blev fler arbetslösa och så vidare. Ur detta växte insikten att denna kedjereaktion skulle bromsas om de som blev arbetslösa kunde behålla åtminstone en del av sin köpkraft genom en arbetslöshetsförsäkring. Då växte a-kassan från att ha varit en socialförsäkring till att bli något mer – en del av stabiliserings-politiken och en del i regleringen av arbetsmarknaden – det tredje värnet.

Försvar mot lönedumpning

På arbetsmarknaden är a-kassan en viktig del i lönebildningen och fackets lönepolitik. Det ska inte löna sig för arbetsgivaren att byta från en anställd till en arbetslös löntagare. Skillnaden mellan priset för den anställde och den arbetslöse måste vara låg. Närmare bestämt måste skillnaden i pris vara mindre än det kostar för arbetsgivaren att byta ut en anställd mot en arbetslös, den så kallade utbyteskostnaden.

A-kassan kan ändå kännas orättvis för dem som har arbete och som måste upp klockan sex och jobba, medan den som är arbetslös kan ligga kvar i sängen. Trots att den som är arbetslös i stort sett inte behöver göra något alls får han nästan samma ersättning från facket som andra får i lön. Men det är inte orättvist.

Det är inte bara den arbetslöse som behöver a-kassan. Den är ett försvar för priset på allas arbete. Ersättningen är till för att hindra att de som är-arbetslösa får så låga inkomster att de bryter löftet och dumpar priset på arbete. Det ligger i de arbetandes intresse att de arbetslösa har en hög ersättning. Inte bara för de arbetslösas skull – utan också för sin egen skull.

Gesällerna var först

Arbetslöshetskassor har funnits i Sverige sedan 1600-talet. Då var det gesällerna som bildade a-kassor och reskassor. När fackföreningarna utvecklades bildade dessa egna fackliga a-kassor. Det var en försäkring mot arbetslöshet som medlemmarna betalade helt själva.

Efter trettiotalets massarbetslöshet infördes statliga bidrag till a-kassorna, men de förblev i facklig regi. Motiveringen var att det lokala facket har bra kunskap om läget på arbetsmarknaden och känner sina medlemmar. De kan därför pröva arbetsskyldigheten bäst. Detta system – att a-kassan administreras av fackföreningen – brukar kallas för Gent-systemet, då det uppfanns av arbetarna i den belgiska staden Gent.