Det andra värnet mot marknaden är arbetsmarknadspolitiken. Den innebär att samhället ska skydda och stödja individen att komma tillbaka till jobb. Arbetsmarknadspolitiken ska förhindra att den som är arbetslös blir utslagen från arbetsmarknaden.

Det handlar till exempel om att den arbetslöse ska höja sin förmåga genom utbildning. Därför ska alla arbetslösa erbjudas möjligheter till utbildning för ett arbete.

För den enskilde ger arbetsmarknadspolitiken nya chanser på arbetsmarknaden genom utbildning till ett nytt yrke eller ekonomiskt stöd för att byta arbetsplats och bostadsort. När det inte finns något nytt jobb ger arbetsmarknadspolitiken den arbetslösa chansen att behålla kontakten med arbetslivet. Därmed minskar riskerna för långtidsarbetslöshet med ökande svårigheter att få ett nytt jobb senare.

För samhället innebär arbetsmarknadspolitiken att kunskapsnivån ökar i hela samhället. Det finns ett klart samband mellan hög utbildningsnivå och hög produktivitet. På det sättet bidrar utbildnings och arbetsmarknadspolitiken till att långsiktigt säkra den ekonomiska utvecklingen och trygga välfärden.

Minskar utbudet av arbete

För arbetsmarknaden betyder arbetsmarknadspolitiken att tillgången på arbetskraft kan säkerställas i olika regioner och i olika yrken. När arbetslivet förändras förändras också behovet av arbetskraft. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är då att förhindra att det uppstår brist inom vissa områden – så kallade flaskhalsar.

Samtidigt tar arbetsmarknadspolitiken bort en del av överskottet av arbetskraft från marknaden och minskar obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbete. Den som är i åtgärder för att få ett jobb hotar inte det fackliga löftet. Den som har en bra utbildning för ett jobb som finns på arbetsmarknaden hotar inte heller löftet.