Det fackliga löftet är ständigt hotat. Det finns alltid en risk att andra för sin försörjning kan tvingas sälja sitt arbete billigare. Då börjar alla konkurrera med varandra om jobben med lägre lön och sämre villkor.

I alla moderna länder har arbetstagarna kämpat till sig regler och system för att minska riskerna för konkurrens på arbetsmarknaden. Dessa regler och system är värn mot marknadskrafterna.

Det första steget togs när löntagarna bildade fackföreningar. Nästa steg var att bilda ett parti, Socialdemokratiska Arbetarepartiet (1889), för att vinna den parlamentariska makten och bygga en stat som ställde upp för sina medborgare.

Historien började när smederna lovade varandra runt köksbordet att inte sänka priset på arbete. När ångfartygen kom, när tågen kom och när elektriciteten kom, då räckte inte löftet runt köksbordet. Hotet mot det löfte som facket utgjorde blev oändligt mycket större. Jobben kunde flytta från bygden, de som arbetade i andra städer kunde konkurrera om jobben. Risken för att löntagare på olika orter och i olika företag skulle ställas mot varandra ökade snabbt.

Arbetarrörelsens andra uppdrag blev att bygga hela samhället som ett värn mot marknadskrafterna. Det första verktyget var fackföreningen. Men löntagarna behövde också stöd av politiken. Genom politiken kunde man påverka lagstiftningen.

Det löntagarna behövde politiken till var först och främst att reglera arbetsmarknaden. Med egen kraft och med hjälp av politiken byggde löntagarna fem värn mot marknadskrafterna:

1. Full sysselsättning

Om det är balans mellan utbud och efterfrågan på arbete då är det lika många som vill sälja och köpa arbete. Om alla har jobb finns det ingen risk att arbetslösa ställs mot arbetande. Den som har ett tryggt jobb hotar inte det fackliga löftet.

2. Aktiv arbetsmarknadspolitik

Målet är att skydda och stödja de arbetslösa att komma tillbaka i bra jobb. Med utbildning blir det färre arbetslösa och tillgången på arbetssökande kan öka i områden med jobb. Den som är i utbildning hotar inte det fackliga löftet.

3. Hög arbetslöshetskassa

Den som har ett arbete betalar till de arbetslösa så att de inte ska tvingas ta arbetet till lägre lön eller sämre villkor. Det ska inte löna sig för en arbetsgivare att byta en anställd mot en arbetslös. Sänks a-kassan ökar trycket mot de lägsta lönerna. Den som har en bra a-kassa-hotar inte det fackliga löftet.

4. Ett starkt anställningsskydd

Lagen om anställningsskydd reglerar när en arbetsgivare får säga upp en anställning. Vid arbetsbrist gäller turordning– sist in först ut – och lagen ger rätt till återanställning. Detta hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös. Den som inte kan bytas ut hotar inte det fackliga löftet.

5. Rikstäckande kollektivavtal

Kollektivavtalet gäller alla som säljer samma sorts arbete. Avtalet är bindande för arbetsgivarna. De kan då inte hota en anställd med lägre lön eller sämre villkor. Avtalet är befrielse från utpressning. Medbestämmandelagen ger ramarna för parternas möjligheter att träffa kollektivavtal.