År 2000 tecknade de fjorton LO förbunden ett gemensamt och likalydande kollektivavtal med bemanningsbranschen. Motivet för LO-förbunden att teckna detta avtal var och är att stoppa villkors- och lönekonkurrens till nytta för alla medlemmar, inte bara för de anställda i bemanningsbranschen.

För de anställda på bemanningsföretagen innebär avtalet tillsvidare anställning på heltid till samma lön som de anställda har som finns på den arbetsplats de är uthyrda till och som har ett likartat arbete. Principen är likabehandling – lika lön för lika arbete.

Bemanningsbranschen kämpar emot sitt dåliga rykte bland löntagarna. En nackdel jämfört med ett vanligt jobb är tjänstgöringsskyldigheten. Den innebär att den som inte är uthyrd får sitta hemma och vänta på jobb, något som många upplever som påfrestande. Man vågar sällan säga nej till besvärliga uppdrag, även om det finns visst utrymme för det i bemanningsavtalet.

Om bemanningsföretaget inte lyckas hyra ut de anställda är de garanterade nittio procent av tidigare lön under månaden oberoende av hur mycket de har arbetat. Garantin är en morot för företaget att hyra ut sin personal, och det är en lönegaranti för de anställda. Alternativet, att den som är outhyrd inte ska få betalt finns inte, så länge hans eller hennes arbetstid står till arbetsgivarens förfogande.

Några mindre seriösa arbetsgivare använder skillnaden på tio procent för att sänka sin lönekostnad.  De flyttar runt sina anställda mellan uthyrd tid och outhyrd tid i slutet av månaden så att så många som möjligt kommer upp i 90 procent uthyrd tid. Det tycks fungera på enklare jobb utan att köparen, det inhyrande företaget, protesterar. (Relationen mellan heltids årsarbete och antal personer anställda vid bemanningsföretagen under året 2010 var 60 000/120 000 enligt Bemanningsföretagens statistik.)

En annan nackdel är tendensen till A, B och C-lag. Några inhyrda tillhör A-laget och deltar i arbetet där de är inhyrda på samma sätt som de fast anställda. Men många inhyrda arbetar under omständigheter som gör att de riskerar att bli ett B-lag på arbetsplatsen. De ses som besökare som hamnar i en grupp för sig med få möjligheter till utveckling i jobbet. C-laget är de som tillhör 90-procentarnas skara och får hoppa mellan olika arbetsplatser, särskilt i slutet av varje månad.

Fördelar för de nya och de unga

Men bemanningsbranschen har också sina fördelar. Det som brukar lyftas fram är att unga får möjlighet att pröva olika jobb och att invandrare för en chans att komma in på. Det är en betydligt större andel unga och invandrare anställda på bemanningsföretagen än på övriga arbetsmarknaden.

Villkoren för de anställda i bemanningsbranschen varierar mellan olika branscher. I tjänstesektorn, till exempel i handeln, är arbetsuppgifterna ofta bättre än för de direktanställda, medan det är tvärtom i tillverkningsindustrin, där de inhyrda ofta har enklare tempojobb.

Företagen som hyr in personal gör det av två skäl. Det ena är att de kan köpa yrkes- och expertkunnande som de behöver under en kortare tid. Det andra skälet är att de kan använda inhyrning för att sänka sina kostnader för variation i produktionen som i sin tur beror på variationen i efterfrågan av deras varor och tjänster.

En variation i efterfrågan är hög och lågkonjunktur. Företagen kan använda de inhyrda som en buffert mot konjunkturerna. Tillsammans med de visstidsanställda blir de uthyrda ett dragspel som åker ut när konjunkturen går ner och kommer tillbaka när konjunkturen går upp.

Det syns också tydligt i diagrammet, som visar att omsättningen för bemanningsföretagen sjönk dramatiskt under depressionen 2008, för att vända uppåt ganska snabbt när konjunkturen gick upp.

De inhyrda är först ut när konjunkturen går ner, men de är också först in när konjunkturen vänder, de har blivit ett dragspel på arbetsmarknaden.