Sedan den borgerliga regeringen avskaffade förbudet mot privat arbetsförmedling för tjugo år sedan har bemanningsbranschen strävat efter att bli etablerad och vinna legitimitet på arbetsmarknaden.
– Bemanningståget har startat, säger Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen.
Förra året omsatte branschens 420 företag 20 miljarder kronor och hade över 60 000 årsanställda fördelat på 120 000 personer. Branschen ingår i Almega, den har avtal med de fackliga organisationerna, och det finns ett bemanningsdirektiv inom EU som snart blir lag i Sverige. Henrik Bäckström tar IF Metall som ett exempel på att bemanningsföretagen blivit accepterade.
– De ändrade sin strategi mot oss förr året när de insåg att de fått 4000 nya medlemmar från oss, säger han.
Henrik Bäckström är akademiker med en avhandling om svenska arbetsmarknaden i bagaget. Han har arbetet som forskare i Sverige och USA och arbetade som forskare vid Arbetslivsinstitutet när det lades ner. Direkt efter, våren 2007, fick han jobbet som förbundsdirektör på Bemanningsföretagen via bemanningsföretaget Manpower.
En vanlig fråga han får är hur det kommer sig att företagen är intresserade av att köpa tjänster av bemanningsföretagen. Är det inte betydligt billigare att ha egen personal?
– Nej, absolut inte, det lönar sig för kundföretagen att hyra vår personal, säger Bäckström.
Det handlar om företagsekonomi; vad som lönar sig på kort och lång sikt, vad företagen har för direkta och indirekta kostnader, rörliga och fasta kostnader för sin personal. Företag hyr personal med kunskaper de saknar själva, till exempel en specialsvetsare. Ett annat exempel han nämner är när företaget vill driva ett tidsbegränsat projekt.
– Det är samma kalkyler för att hyra in personal som det är när företag väljer leasa bilar i stället för att köpa egna firmabilar, säger han.
Förr var uthyrning mer en fråga om att företagen vill hyra in personal när den egna personalen var frånvarande. Numera kräver även så kallade enklare jobb en längre inlärningstid.
– Det är ingen ide att hyra någon i tre veckor när det tar ett år att bli självgående på ett jobb. Det som i dag bär upp bemanningsbranschens lönsamhet är långa uthyrningar till stora företag, säger Bäckström.
Bemanningsföretagen kommer också in när kundföretagen måste lägga om sin produktion.
– Ta till exempel telefoni, vad ska Ericsson och Nokia göra när alla köper Apples Iphone?
Kundföretag vill ha mer av denna så kallade flexibilitet, en förmåga att ställa om. Det gäller att hänga med när efterfrågan varierar, mellan olika varor och marknader, eller över tid, allt från rusningstid över dagen till konjunktursvängningar över åren. Och företagen vill vara snabbt igång när konjunkturen vänder. Men vem ska betala kostnaden för variationen i efterfrågan, de anställda eller företagen? Ska de anställda på bemanningsföretagen vara ett dragspel som får sluta när konjunkturen går ner och börja igen när konjunkturen vänder?
– Vi vill inte att vår verksamhet ska variera. Det är därför vi har stora nätverk med kundföretag på helt olika marknader inom industrin, staten, vården, kooperationen, bankväsendet. Vårt hantverk är att klara när en kund säger stopp och god natt. Då gäller det för oss att ha andra kunder. När ett företag får arbetsbrist får de uppsagda gå till arbetsförmedlingen, men de inhyrda har chans att få jobb på ett annat av våra kundföretag.
I januari 2011 lade regeringen fram en utredning om hur EUs bemanningsdirektiv ska införas i Sverige. Den nya lagen ska vara klar till årsskiftet. Henrik Bäckström är kritisk mot utredningen. Han tycker inte den har uppfyllt direktivets krav på likabehandling.
– Regeringens utredare har struntat i vår uppsida. Vi vill ha bort alla omotiverade restriktioner mot bemanningsföretagen. Vad som till exempel är irriterande är att arbetsgivarna utan förhandling får ta in experter enligt §38 i MBL. Men det gäller inte bemanningsföretagens experter.
En annan regel han ogillar finns i arbetsförmedlingslagen.
– När du säger upp dig från en arbetsplats får du inte hyras tillbaka förrän efter sex månader till samma arbetsplats. Varför ska man inte välja för vem man vill arbeta?
Henrik Bäckström befarar att den nya lagen kommer att krocka med utstationeringslagen.
– Vi vill ha likabehandling mellan alla typer av företag, även mellan svenska och utländska företag, säger han.