IF Metalls nya ordförande Anders Ferbe och Kommunals ordförande Annelie Nordström har talat sig samman. Enade de stå, på möten och på presskonferenser,  sida vid sida, oskiljaktiga. Alla ska veta att de bägge förbunden stödjer varandra, i avtalsrörelsen och i politiken.  Det nya nära samarbetet omfördelar makt i arbetarrörelsen. I skogen hände detta:

 

Våren skräms av en kall vinter som inte vill ge vika. Rövarna huttrar och tar skydd i sina kojor. Rök från brasor stiger upp mellan den stora ekens grenverk. Det är stor träta med Herrarna, det ska åter skriftas om priset för fri lejd. Om drygt ett solvarv ska Stefan Oprate ta högsäte i stora rådet efter Fredrik Hårlöse om rövarna finge råda. Hårlöse är trött och många i riket är trötta på Hårlöse. En ny tid stundar!

I en av de stora kojorna sitter Anders Karske och rådgör med några fränder. Karske är sedan mindre än ett solvarv vald som den främste bland svärdsmidare och tvålkokare. Han stammar från landet vid den långa sjön där många är döpta i Vitekrist.

En del menar att Karske ofta låter som om han predikar. Några hoppas att med Karske ska det bli en ny och bättre tid i skogen. Andra menar att det är samma irrlära som den om Vite Krists nya rike. Hur det än må vara med den saken, i smyg kallar de honom PlåtJesus.

Anders Karske höjer sitt stop, alla tystnar:

– Vår pakt med alla hantverkare räcker inte. Fem fränder i LO-skogen har gått samman och kallar sig sex fränder.

– Tihi, kan dom inte ens räkna till fem, fnissar en rövare i kojans skugga.

– Tyst, fräser Karske. Om hantverkets folk ska råda i skogen, över Karl-Petter Fryntlig och ha makt i den röda klanen när Stefan Oprate tar högsäte efter nästa skördetid då måste vi söka fler fränder bland rövarna. Med vem, kamrater, bör vi slå följe?

Alla i kojan är tysta. Förväntansfulla. Oroliga. Med vem vill Karske slå följe. Ingen vet och ingen vågar yppa sina tankar. De äldre minns den tid när Göran Lillsluge, som då var deras främste, slog följe med hjonen på andra sidan Skråån. Det väckte mycket undran bland de egna och ilska bland andra rövare.

– Det finns bara en som är möjlig och ger hantverkets folk ställning och makt. Det är med Annelie Ansas och hennes folk som vi ska slå följe!

Fränderna viskar mellan sig:

– Men med de som vårdar barn, sjuka och gamla har vi ju varit i träta sedan mannaminne!
– En mansålder tillbaka syntes den trätan vara större än den med herrarna. Och nu ska vi slå följe!
– Vinter när våren dagas och följe med konan Annelie Ansas folk, det är i sanning märkliga tider!

Karske avbryter tisslandet:
– Lyssna noga rövarbröder! Om vi är ense med Ansa och hennes folk så har vi makt över både Fryntlig och Oprate. Ingen och inget kan då gå oss emot. Jag vet hur ni tänker, men glöm det som var, nu är det en ny tid. Då krävs det mod att tänka nya tankar.

De viskas i kojan men de tänker att detta är märkligt men mäkta slugt. Vem hade kunnat tänka och tro detta. Kanske lika slugt som när Göran Lillsluge slog följe med hjonen. Eller har Karske fattat eget tycke för Ansa? Men han har ju redan egen kona.

– Ut ur kojan med er alla! Ut, jag hör nog vad ni tisslar! Sänd genast bud till konan Annelie Ansa att jag bjuder till god spis och viktigt samtal för oss bägge!

Karske höjer sin bägare.

– Skål, fränder, skål för en lycklig tid, samman med Ansa och allt hennes folk.