I samordningen inom LO inför varje avtalsrörelse är det som  alltid oenighet om hur löneökningarna bör fördelas mellan olika grupper. Exportindustrin hävdar som alltid att de ska vara norm för alla. Idén med kvinnopotter skapar än mer osämja. I skogen hände detta:

 

Frosten biter ännu rövarna om natten. Rökslingor från eldar skärs sönder av solens vassa strålar i den stora ekens lövverk. Våren är tidig men trots ljusare tider råder det ilska och missmod bland rövarna. I höstas blev Fredrik Hårlöse, herrarnas man, ordförande i stora rådet. Många befarar att Hårlöse och hans två kumpaner Anders Hårsvasse och Sven-Otto af Piska plägar skapa mycket oreda i Riket.

Alla, även ofärdiga och lytta, ska ut ur stuga och koja. Då ska herrarnas frihet råda, en frihet att välja lägsta pris för arbete, att inte betala det pris som är skriftat.

Men rövarna har, utöver eländet med Hårlöse fullt upp ty innan stången ska majas måste nytt och skriftat pris fastställas för allt och alla i riket. Och om vad som då ska gälla råder alltid stor osämja mellan rövarna och större med herrarna.

Svärdssmidare och tvålkokare menar att deras pris ska gälla för alla. Men om detta är många oense. Deras gamle hövding Göran Lillsluge talade ofta, snabbt och stort om detta men han har vid solvarvs byte dragit vidare och det spörjes att Lillsluge nu ska sitta i en smedja och tänka mer och tala mindre, något som förundrar många.

Den nye hövdingen, Stefan Oprate, hävdar att svärdsmidarnas pris ska gälla för alla.

Men mitt i den trätan enas NasarAnders om nytt skriftat och högre pris med herrarna. Då blev det stor osämja, men icke bland rövarna utan bland herrarna. Alla blev arga på den som svikit och skriftat ett högre pris med NasarAnders än det högsta som ska gälla och som herrarna enats om.

Men Erland Lagprate, den andre i rövarnas stora råd efter Wanja den Väna lugnar både rövare och herrar. Lagprate säger att de med lågt pris eller månget kvinnfolk ska höja priset mer. Om detta har alla rövare varit eniga långt innan den stora eken tappade sitt första blad och detta blev då skriftat och fastsällt i rövarnas stora råd.

I den tid då narren nedtecknar detta är det kokefolket som ska enas med herrarna om nytt skriftat pris. Deras gamla pris är lågt och där hopas månget kvinnfolk. Då ska nya priset öka mer än det som NasarAnders skriftade. Detta blir en svår prövning för deras kvinnfolk till hövding, Ella Renfagra från de nordliga länderna.

Wanja den Väna går till långbordet vid den stora ekens fot och manar rövarna att samlas. Med sin tystnad tystar hon bullret och sorlet.

– Rövare, lyssna noga, inget är vunnet innan alla skriftat. Att tvätta, koka, sköta kojor samt passa de små, de gamla och de som sårats i striden är dåligt lönat, där hopas kvinnfolk. Då ska deras pris höjas mer, i det har vi alla försvurit oss, där är alla skyldiga att stå bi. Att bryta detta är att stå fredlös.

Wanjas ord, att alla är skyldiga att stå bi, tystar allt och alla. Wanja bryter tystnaden och säger

– Stå bi, rövare av LO-skogen, och skål i gott och eget jäst apelvin.

LO-tidningen/april 2007