2012 11 14

Den fackliga enigheten stark inför en ny avtalsrörelse. Kraven är ofta likalydande. Men under ytan lurar några grynnor, där kraven inte är lika, som kan skada enigheten senare när avtalsrörelsen flyttar från presskonferenser till förhandlingsbord och förhandlingskommittéer.

Facken inom industrin, både LO och TCO-förbund, och LOs förbund lägger fram sina avtalskrav. På presskonferenserna beskriver de alla hur stort behovet är av enighet och att det är en stor framgång att de har likalydande krav. Facken är alla ense om löneökningarna och några av anställningsvillkoren måste förbättras.. Men samtidigt har det funnits viktiga skillnader mellan LO-förbundens gemensamma krav och Facken inom industrins plattform. Arbetetsmarknad.se gör en analys av två viktiga skillnader. Skillnader som kan sätta gränser för enigheten i framtiden

Kravet på löneökningar

LO-förbundens krav innehåller ett löneutrymme på minsta krontal per heltidsanställd. Det betyder en låglönesatsning på avtalsområden som har en genomsnittsförtjänst under en viss genomsnittsförtjänst. Vid en viss nivå, brytpunkten,  sammanfaller med kravet på ett krontal med kravet på en procentuell höjning. Över brytpunkten är det kravet på en procent-höjning som avgör löneutrymmet.

Facken inom industrin har inte haft samma precisa krav på låglönesatsning. I deras plattform har det stått: ”Områden med lågt löneläge inom industrin ska särskilt uppmärksammas”.

Även Facken inom industrin har avtalsområden med en genomsnittsförtjänst under brytpunkten.  Svårigheten för de tre LO-förbunden inom industrin är om de ska hävda LO-kravet på ett krontal eller kravet på procent.

Kravet på höjda avtalslöner

LO-förbundens gemensamma krav har innehållit höjningar av avtalslönerna med samma regler som för de utgående lönerna, en höjning med samma krontal som för de utgående lönerna. Eftersom avtalslönerna i de flesta fall är betydligt lägre än genomsnittsförtjänsten är kravet på höjda avtalslöner mer långtgående som en låglönesatsning.

Facken inom industrin har inte haft samma precisa krav på höjningar av avtalslönerna. I deras plattform står det: ”I de fall avtalen innehåller bestämmelser om lägstalöner/minimilöner ska dessa höjas i syfte att säkerställa värdet av lägsta löner/minimilöner i relation till utgående lön”.

Kravet från Facken inom industrin måste tolkas som att avtalslöner ska höjas lika mycket som höjningen av utgående löner, i procent. Skillnaden blir då betydande och motsvarar flera hundra kronor i månaden lägra höjning av avtalslönerna inom industrin.

Det är en tydlig skillnad och det är just mot LO-förbundens krav på en höjning av avtalslönerna som arbetsgivarna har protesterat starkast.

När prövas sammanhållningen

När alla viktiga avtal på den privata arbetsmarknaden ska omförhandlas prövas sammanhållningen. Eftersom den konkurrensutsatta sektorn ska vara löneledande bör och kommer LO-förbunden inom industrin att träffa avtal först. Av avgörande betydelse för den fackliga sammanhållningen blir då om och hur LO-förbunden inom industrin, lyckas hävda kraven på en låglönesatsning om ett utrymme om med ett minsta krontal och  en höjning av avtalslönerna med samma belopp, i de egna avtalen.