Det är snart sju år sedan ett lettisktägt bolag fick i uppdrag att bygga om en kasern i Vaxholm. Priset skulle pressas genom lägre löner. Svenskt Näringsliv ville pröva möjligheterna att använda billigare arbetskraft genom EUs regler om fri rörlighet för tjänster. Det är det Lavalfrågan ytterst handlar om – priset på arbete.

Facket föddes ur ett löfte om att inte arbeta till lägre löner och sämre villkor än vad som fastställts i kollektivavtalet. Kollektivavtalen förhindrar att arbetsgivaren skapar konkurrens om jobben med krav om sämre löner och lägre villkor. Utan kollektivavtalen är arbetstagarna utlämnade till marknaden och arbetsgivarnas intressen. Lavalfrågan handlar om hotet mot det fackliga löftet.

Genom Lavaldomen har EU-domstolen gjort det svårare att försvara löne- och anställningsvillkor i kollektivavtal. Arbetstagare har ställts mot arbetstagare. EU-rätten användes i syfte att skapa lönekonkurrens mellan arbetstagare.

Konsekvenserna av Lavaldomen hanterades i en särskild utredning under Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth (LÄNK). Utredningens förslag ledde fram till en lagstiftning inom ramen för lagen om utstationering av arbetstagare (LÄNK). Lagstiftningspaketet brukar kallas Lex Laval.

Med Lex Laval kan inhemska och utländska företag inte likabehandlas. Facket kan inte längre, med stöd av stridsåtgärder, kräva samma hängavtal som man kräver av svenska företag. Det kommer att finnas arbetsgivare som verkar i Sverige med lägre löner. Det riskerar att bidra till låglönekonkurrens.

Med stöd av stridsåtgärder kan facket enbart kräva s.k. utstationeringsavtal som innehåller kärnvillkoren i kollektivavtalen. Av utländska bolag kan bland annat minimilön, arbetstidsregler och semesterersättningar krävas.

Ett problem är dock att fastställa vad som menas med minimilön. Kollektivavtalen innehåller ofta entydiga och klara lägstlöner. Men mininmilön och lägstlön är inte samma sak. Och glappet mellan lägstlön och utgående lön kan vara stort. På sikt riskerar Lex Laval att bidra till krav om högre lägstlöner i paritet med utgående lön. En företeelse i marginalen riskerar således att få betydelse för framtida avtalsrörelser.

Lex Laval skapar även andra problem. Den borgerliga regeringens förslag jämställer utländska anställningsavtal med svenska kollektivavtal. Detta har kallats bevisregeln. Av erfarenhet vet vi dock att det inte är ovanligt att villkor som anges i det utländska avtalet är oriktiga. Bevisregeln innebär att stridsåtgärder inte får vidtas om arbetsgivaren kan visa att han tillämpar villkor som motsvarar kollektivavtalen. Men i praktiken kommer det vara mycket svårt att motbevisa. Den facklige företrädare som skall teckna kollektivavtal med utländska företag hamnar i en svår situation.

Text: Claes Mikael Jonsson