De nya bilderna och teserna om verkligheten måste läras ut till de anställda för att få någon verkan. Därför satsar ledningen mycket pengar på att de anställda ska tala om den nya verklighet så som ledningen beskriver den. Ledningen ordnar kurser och konferenser som handlar om att få de anställda att omfatta verksamhetens mål och affärsidé som sina egna.

Detta kallas ofta för kompetensutveckling. När ledningen själv går på kurs för att lära sig hur de ska lära ut bilderna och teserna om ledningens syn på verkligheten kallas det ofta ledarskapsutveckling. Om de anställda ökar sin kompetens genom att tillägna sig generella kunskaper som alla arbetsgivare efterfrågar ökar risken att den anställde helt enkelt byter jobb om villkoren inte är tillräckligt goda. Därför vill ledningen att den yrkesinriktade utbildningen ska vara specifik för den egna verksamheten och ha ett så begränsat värde som möjligt utanför arbetsplatsen.

För de anställda är det viktigt att öka både de teoretiska och praktiska kunskaperna inom de egna yrket. Det ger en starkare ställning på jobbet, större chans till ett annat arbete och inte minst ökade möjligheter till utveckling i det nuvarande arbetet med stolthet och högre lön.

Problemet är således att ”kompetens” kan betyda tre helt olika saker: Lojalitet och acceptans av ledningens beskrivning av verkligheten och verksamhetens mål, kunskaper och erfarenheter som ger risker för inlåsning på arbetsplatsen och slutligen en yrkeskunskap som ger löntagaren en starkare ställning inom organisationen men också på arbetsmarknaden.

Det är ingen tillfällighet att nästan alla arbetsgivare bytt orden yrke och yrkesutbildning till kompetenser och kompetensutveckling. Det är just ett uttryck för en förändring av vem som tolkar behovet av ökade kunskaper och erfarenheter. Det är ett uttryck för ledningens ökade makt.