På begäran av Arbetsdomstolen i Sverige så gjorde EG-domstolen ett utlåtande i målet mellan byggföretaget Laval och Byggnads. Många ledande fackliga och politiska företrädare har uttalat mäkta förvåning över domstolens beslut. Få av dem som uttalat sig hade väntat sig ett så kraftfullt och genomarbetat angrepp på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Denna, närmast naiva förvåning, kan ha olika orsaker.

En kan vara den ytliga diskussionen om ”för” eller ”mot” EU som fullständigt förlamar den politiska analysen. Varje försök till seriös kritik av EU:s utveckling stämplas som ”mot”, kostnaden för de som försöker är hög.

Då är det lättare att vara ”för”. Där är kraven låga eller obefintliga på kunskap och analys, man tycker ju rätt. Flyter med, kostnaden är ingen och belöningen inte sällan riklig. Men dessa okunniga står nakna när EG-domstolens utlåtande kommer. De blir bara förvånade, i deras värld blev det liksom bara fel.

En annan orsak till förvåningen kan sökas i synen på vad EU är. De förvånade anser att medborgarna i Europa har byggt upp EU som motkraft mot kapitalet, som en demokratisk kraft mot de multinationella företagen. EU är då folkets vapen till försvar mot den allt brutalare kapitalismen.

Men detta är en ohistorisk syn på den nya staten EU:s tillkomst och framväxt. EU:s uppdrag, fastställt i fördragstext och tolkat av EG-domstolen, är att undanröja nationella regler med tullar på kol och stål, på arbetsmarknaderna till skydd för löntagarna, på bostadsmarknaden till skydd för de boende, på varuhandeln till skydd för konsumenterna, om TV-reklamen till skydd för barnen. Dessa regler är bara hinder för den fria rörligheten, att då se EU som i första hand folkets verktyg för demokrati och rättvisa är i det närmaste naivt. Utlåtandet i Lavalmålet innebär att domstolen fullföljer sitt uppdrag, med risk för allvarliga konsekvenser för Europas anställda.

För två hundra år sedan växte den borgerliga staten fram i Europas länder, så även i Sverige. Den nya regeringsformen från 1809 är ett byte från ett feodalt till ett borgerligt Sverige. Den nya staten angrep medborgarna med stor kraft, orättvisorna växte i städerna, arbetsvillkoren i de nya fabrikerna var omänskliga. Arbetarrörelsens pionjärer angrep och kritiserade denna nya stats brutalitet. De borgerliga försökte ställa kritikerna utanför, de var osvenska, de var ”mot”.

Men kritikerna var inte mot Sverige, de var mot den nya statens angrepp på sina medborgare. Analysen var skarp, kritiken förödande och en viktig del i kampen om makten över den nya staten

Det är bara med en kritisk analys av EU:s funktion i fördrag, institutioner och beslut som kampen om makten över denna nya stat kan vinnas av Europas medborgare. Arbetarrörelsen måste stödja de som vågar kritisera, som är beredda att ta kostnaden, av ett enda enkelt skäl, framgång kan bara vinnas genom motstånd, nu som då!