“Hur lovvärt det är att en furste förhåller sig så, att man kan tro på honom och att han lever rättrådigt och inte svekfullt, inser alla och trots detta vet man av erfarenheten att de furstar i vår tid som har uträttat storverk är de som inte har hållit så mycket på troheten, utan som med sin illistighet har förstått att förvrida huvudet på folk och slutligen har fått övertag över dem som förlitat sig på ärligheten.

Ni bör alltså förstå att det finns två sätt att strida, i det ena fallet med hjälp av lagen, i det andra med styrkan. Den förra metoden är utmärkande för människan, den andra för djuret, men därför att den förra många gånger inte är tillfyllest, måste man tillgripa den senare. Följaktligen bör en furste kunna använda sig av både djurets och människans egenskaper.”…

…”Man måste förstå att en furste, och i all synnerhet en ny furste, inte kan iaktta allt det som gör att en människa anses vara  god, därför att han ofta för att bibehålla sin makt är tvingad att handla mot all trofasthet, barmhärtighet, mänsklighet och gudsfruktan. Således bör han andligen vara beredd att vända sig allt eftersom vinden och ödets växlingar tvingar honom och, som jag förut har nämnt, inte avlägsna sig från det goda om det är möjligt, men kunna göra det onda, om han är nödgad till det.”

ur Fursten av Niccolò Machiavelli, 1513.  Översättning: Karin Hybinette.