Tycke i skogen
De eviga kraven från arbetsgivare och fackföreningar
De eviga kraven
Att sia om framtiden är svårt. Men i avtalsrörelse efter avtalsrörelse återkommer samma krav från arbetsgivare och fackföreningar. Arbetets Marknad berättar om sex ständiga krav, tre från arbetsgivarna och tre från fackföreningarna.
Varje avtalsrörelse startar på samma sätt. Men under de senaste avtalsrörelserna har arbetsgivarna blivit tydliga i vad de vill även om det finns skillnader även hos dem. Mest långtgående i sina krav på förändringar i kollektivavtalen de senaste tio åren har Almega varit med Teknikföretagen tassande tätt efter.
Flexibla avtal
Arbetsgivarna vill ha centrala avtal som öppnar för ökad flexibilitet. Men flexibilitet är ett nytt politiskt ord. Det kan betyda många saker men används nästan uteslutande av arbetsgivare för att begränsa kollektivavtalens innehåll och utöka rätten att ensidigt fatta beslut.
Frysta avtalslöner
Arbetsgivarna kräver att avtalslönerna ska bli lägre. Det är de löner som arbetsgivaren minst måste betala för ett arbete. Arbetsgivarna kallar dem också för ingångslöner, begynnelselöner eller ungdomslöner. Kärt barn har många namn.
Fler och mer individuella löner
Arbetsgivarnas tredje återkommande krav är att kollektivavtalen ska leda till individuella löner. Men precis som med talet om ökad flexibilitet är diskussionen otydlig och rörig om vad det innebär.
Ökade reallöner
Det första fackliga kravet är alltid, i alla avtalsrörelser, höjda löner. Under senare år har det förändrats, eller förtydligast till Ökade reallöner. Ibland ställs kravet på Ökade reallöner till alla.
Mer till de som har lite
De fackliga organisationerna inom LO har alltid haft någon form av satsning på de lägst avlönade. I de senaste avtalsrörelserna var det i form av en satsning på kvinnodominerade branscher. Men arbetsgivarnas motstånd mot mer till dem som tjänar minst har ökat kraftigt.
Fler fasta jobb
Ett tredje fackligt krav är fler fasta jobb. Visstidsanställningar och bemanningsföretag är två centrala delar i företagens strategi för precisionsbemanning. För många anställda betyder det otrygghet i anställningen samt osäkerhet om arbetstiderna och om inkomsten.
